Basfakta (2007)BNP: 163,9 miljarder USD Real BNP-tillväxt: 5,1% BNP/capita: 9884 USD Arbetslöshet: 7,3 % (medeltal dec 2007-feb 2008)Inflation: 7,8 % Utlandsskuld: 55,8 miljarder USDVäxelkurs: 496 (CLP/USD årsgenomsnitt)Varuexport: 66,6 miljarder USD (+Tjänsteexport 8,8 miljarder USD) Varuimport: 46,2 miljarder USD (+Tjänsteimport 9,9 miljarder USD)Största handelspartners: EU, USA, Kina, Mercosur, Japan
Trots den globala recessionsoron tror sig ändå chilenarna kunna skydda sin inhemska tillväxt med hjälp av stort sparkapital och ansvarsfull ekonomisk politik. Den chilenska regeringen har ett gynnsamt ekonomiskt läge med ett stort budgetöverskott till sitt förfogande.
Investeringarna förutses fortsätta öka, f f a inom gruv-, energi- och fastighetssektorn. Energisatsningar görs främst i kolbaserade kraftverk, anläggningar för importerad flytande naturgas och vattenkraft. Endast 10% av investeringarna är statliga och de görs f f a i infrastruktur. Arbetslösheten är med chilenska mått fortsatt relativt låg och uppgår till 7,6%. Fortfarande är dock andelen kvinnor på arbetsmarknaden jämförelsevis väldigt låg men har ökat något det senaste året (41 % 2007 jämfört med 38 % 2006). Trots att BNP/capita är den högsta i Latinamerika, 9884 USD (jämfört med 2400 USD 1990), är inkomstskillnaderna i Chile fortfarande bland de största i regionen. Nästan 1 miljon yrkesarbetande, 15 procent av den totala arbetskraften, tjänar mindre än den enligt lag fastställda minimilönen på ca 280 USD/månad.
Inflationen fortsätter att stiga och nådde i april månad (12-månadersperiod) 8,3%. Förra året uppgick inflationen till 7,8% vilket är den högsta nivån sedan 1995. Centralbankens uppsatta tak på medellång sikt är 2-4%. De stigande energi- och livsmedelskostnaderna har drivit upp inflationen. Troligtvis kommer dock inflationen att sjunka mot slutet av året till följd av apprecieringen av peson, försämrad global ekonomi och sänkt ekonomisk aktivitet.
Energikrisen i landet är ett stort bekymmer. Chile förfogar över få egna resurser med undantag för viss vattenkraft (ca 40% av elproduktionen) och har varit beroende av import av argentinsk naturgas som på senare tid uteblivit. Den svåra torkan under 2007 har ytterligare försvårat situationen. Anläggningar för kol och flytande naturgas är under uppbyggnad men kommer inte att vara aktiva förrän 2010 vilket innebär att den oerhört känsliga energisituationen antas fortsätta t o m nästa år. Det har talats om energiransonering men det har ännu inte blivit aktuellt, men några ordentliga regnoväder skulle inte vara helt fel. Miljökonsekvenserna av energikrisen är uppenbara särskilt i huvudstaden Santiago som redan är starkt förorenat. Bristen på gas har fått till följd att användningen av kol och diesel har ökat vilket ytterligare har försämrat luften i Santiago.
Givet de internationella förutsättningarna kommer exporttillväxten att minska till 5,1% innevarande år och 5 % 2009. Exporttillväxten uppgick till 7,8 % 2007. Noteras bör att tidigare år har ca 17 % av all chilensk export gått till USA, förra året sjönk den till ca 13 %. Samtidigt växer Kina som handelspartner, ca 16% av den chilenska exporten gick till Kina 2007 jämfört med 11 % 2004. Ett bilateralt frihandelsavtal länderna emellan trädde i kraft 2006.
Gruv- och verkstadsindustrin har brottats med problem med underhåll, höga energikostnader, gasrestriktioner och appreciering av peson. Tillväxten under 2008 och 2009 antas därför drivas mer av inhemsk efterfrågan.
Privatkonsumtionen antas fortsätta öka, 3,4% 2008 och 4,7 % 2009 och är en av de mest stabila variablerna i den chilenska ekonomin. Den chilenska arbetsmarknaden har formaliserats och lönerna har ökat. Ökningen av löner, pensionsreform (som garanterar en minimipension till alla chilenare) och stort statligt sparande ger en högre disponibel inkomst över längre tid vilket skapar en stadig och växande privatkonsumtion. Ytterligare en anledning till den växande privatkonsumtionen är de givmilda kreditsystem som finns i landet. Alla större varuhus och matvarukedjor har sina egna kreditkort och det faktum att räntan varit låg gör att chilenarna spenderar flitigt över sina tillgångar. Allt går att köpa på avbetalning.
Kopparexporten är motorn i den chilenska ekonomin och utgör mer än hälften av exporten och antas fortsätta öka givet de höga mineralpriserna. Dock ska noteras att 2/3 av kopparbolagen ägs av utländska och privata intressen. En 1/3 ägs av det statliga kopparbolaget Codelco (världens största eftersom Chile är världens största kopparproducent). Jordbrukssektorn är stor med f f a produktion av vin, kött, frukt och grönsaker medan landet är nettoimportör av spannmål.
Importen antas öka med 6,2% under året till följd av ökad konsumtion och investeringar samt en stark växelkurs. Till följd av de uteblivna gasleveranserna från Argentina har också importen av olja ökat.
Det stora budgetöverskottet fortsätter att växa och kommer troligtvis att uppgå till 18,6 miljarder USD innan årets slut till följd av de stora kopparintäkterna. Detta innebär en god försäkring i ett försämrat internationellt ekonomiskt läge. Regeringen sparar kopparintäkterna i fonder utomlands, dels i en social och ekonomisk stabiliseringsfond (14 miljarder USD) och dels i en pensionsfond (1,5 miljarder USD). Det stora överskottet har ehuru skapat ett socialt tryck på regeringen att pengarna ska användas och såväl studenter som löntagare har vid flera tillfällen manifesterat sitt missnöje i demonstrationer och strejker under de senaste åren. Även bland politiker såväl från oppositionen som från de egna koalitionspartierna ställs krav på att budgetöverskottet ska användas flitigare.
Årets statsbudget anger en ökning på 8,9% av de statliga utgifterna med stora resurser satsade på utbildningssektorn. Satsningar på sociala sektorn ökar med 11,4% vilket innebär att nästan 2/3 av den statliga budgeten har en social komponent men missnöjet med vad staten hittills har levererat är fortsatt utbrett. Bristerna är stora i det sociala skyddsnätet och i utbildningssektorn. Regeringen har i ett försök att dämpa effekterna av den höga inflationen för den mest sårbara delen av befolkningen nyligen beslutat om en särskild bonus om 45 USD som kommer 1,4 miljoner hushåll (40% av befolkningen) till godo.
Chile förhandlar f n om medlemskap i OECD och målet är att vara ett i-land inom en 20-årsperiod.
En anledning till ekonomins försämrade dynamik sedan Asienkrisen är den låga produktivitetsutvecklingen och på lång sikt måste Chile satsa på innovation och höja förädlingsvärdet på sina råvaror för landets vidare utveckling. Den ekonomiska situationen presenterar den inte ovanliga men svåra kombinationen med hög inflation och avtagande ekonomisk tillväxt. Den av centralbanken höjda basräntan framkallar (via kortsiktiga kapitalrörelser givet det stora räntegapet gentemot USA) en ännu lägre dollarkurs vilket ytterligare komplicerar viktiga delar av exportsektorns redan försämrade konkurrenskraft. En m a o krävande balansgång för den ekonomiska politiken.
Sammanfattningsvis råder ändock en modererad optimism vad gäller den chilenska ekonomin även om BNP-tillväxten i år hamnar enbart på 4 %. Energikrisen är ett gissel för den fortsatta utvecklingen men ekonomin är stabil och fluktueringen har minskat. Tillväxt på 7-8% är troligtvis inte längre möjlig i Chile men den kommer inte heller att minska drastiskt. Landet är trots allt fortfarande det bästa landet i Latinamerika att göra affärer i (efter Puerto Rico) enligt Världsbankens studie ”Doing business” för åren 2007-2008.