Om Chile

Inrikespolitiska läget
Efter presidentvalets andra omgång i januari 2010 stod La Coalición por el Cambios kandidat Sebastián Piñera (Renovación Nacional) som segrare med 51,6% av rösterna mot 48,4% för Eduardo Frei (kristdemokrat) och La Concertacións kandidat. Därmed bröts tjugo års regeringsinnehav för center-vänster koalitionen. Sebastián Piñera tillträdde sitt ämbete den 11 mars 2010 och leder sedan dess en koalitionsregering bestående av två partier, Renovación Nacional – (RN) (moderat), Unión Demócrata Independiente - UDI (konservativt).

Den kraftiga jordbävningen den 27 februari i år (den näst största i Chiles moderna tid) åsamkade landet omfattande skador och har, åtminstone initialt, tvingat regeringen till betydande omprioriteringar och därmed en del modifikationer i sin politiska agenda. Tre andra händelser som hittills fyllt upp den politiska scenen under den nya regeringens nio första månader vid makten har varit följande: firandet av Bicentenario, landets 200-årsjubileum som självständig nation, den världsomtalade räddningen av de under drygt två månader och 600 meter under jord begravda trettiotre gruvarbetare samt hungerstrejken som genomfördes av ett tjugotal fängslade mapuches.

Bicentenariofirandet bestod av ett flertal manifestationer av politisk enighet och var i det avseende föga kontroversiellt. Med stor vånda, nästan i sista stunden samt med hjälp av den katolska kyrkan, lyckades regeringen stoppa de fängslade mapuches hungerstrejk. Detta öppnade dock mojligheter för dialog och vissa framsteg i den komplicerade historiska konflikten mellan delar av ursprungsbefolkningen och den chilenska staten.

Gruvarbetarnas framgångsrika undsättning höjde, åtminstone temporärt, den sittande regeringens popularitet till dryga 60 procent. En månad efter hade den gått ner till drygt 50 procent, motsvarande det stöd som Sebastian Piñera erhöll i samband med presidentvalets andra valomgång.

Även om den nya regeringen officiellt proklamerat början av en ny era i Chiles moderna utvecklingsprocess, är mångas bedömning att den hittills inte representerat något tydligt trendbrott jämfört med där den föregående Concertaciónregeringen avslutade. Den rådande marknadsbaserade samhällsmodellen kan tänkas bli moderniserad eller effektiviserad men den kommer knappas att avvecklas, ännu mindre av Piñeras borgerliga regering.

Till saken hör att som presidentkandidat utlovade Piñera en viss kontinuitet, främst vad gällde den sociala politiken. Hans nyhetsvärde och attraktionskraft låg framförallt i ett löfte om ett effektivare, modernare, mer ”teknokratiskt” och mindre ”politiserat” regeringsutövande. Detta var förmodligen det som fick marginalväljare på det politiska mittfältet att denna gång ”svika” en något förbrukad och fantasilös Concertación som sedan valet söker en ny företrädare.

President Piñera är hittills svårt att definiera. Trots medlemskapet i RN är han inte en traditionell högerpolitiker utan snarare center-höger. Han är knappast heller en traditionell chilensk politiker, utan uppfattas snarare som mer av en verkställande direktör på den politiska arenan och i regeringen.

Trots sin mycket framgångsrika bana som företagare, med sin privata förmögenhet på cirka två miljarder USD, som gör honom till en av landets fem rikaste personer, kan man inte heller betrakta honom som ”de ekonomiska gruppernas eller företagarnas president2. Han är teknokratisk i den meningen att han har rekryterat välutbildade och kompetenta men ofta politiskt oerfarna företagsledare till minister- och statssekreterarposter. Presidenten är själv en oerhört dynamisk och bestämd person. Han kritiseras internt av sina egna för att inte sällan fatta viktiga beslut utan att konsultera eller ens informera sin koalition. Med andra ord ”fortsätter han att agera som om han vore en börs-VD” och inte som republikens högsta politiska figur.

Några menar att den föga institutionella formen av politiskt ledarskap skulle kunna försvaga den egna koalitionen. Piñera är även en president som mycket noga följer den allmänna opinionens åsikter. Regeringen är en flitig beställare av många olika typer av opinionsundersökningar och presidentens kritiker anklagar honom för att agera ”populistiskt” i syfte att vinna folkopinionen. Det kanske tydligaste exemplet på detta var den raffinerade mediala strategin som man använde sig av vid undsättningen av de 33 instängda gruvarbetarna.

I takt med den något teknokratiska ambitionen att hantera regeringsapparaten, kan man även notera en tendens till en fördjupning av den redan höga privatiseringsgraden av viktiga samhällsfunktioner. Detta gäller exempelvis utbildningsväsendet, hälso- och sjukvården, infrastruktur och fångvården, med andra ord, alla områden som kan bli föremål för fortsatta avregleringar eller ”privatisering” genom så kallade koncessionstilldelningar (BOT).  

Till regeringens hittills ganska solida politiska ställning och agerande, bidrar även oppositionens svaghet. La Concertación som sammanslutning har ännu inte kommit över valnederlaget och regeringsförlusten. Man har dessutom svårt med den politiska profileringen i ett läge där den sittande regeringen tar upp flera av oppositionens ”hjärtefrågor” som sina egna initiativ. La Concertacións mycket nödvändiga förnyelseprocess lyser därmed fortfarande med sin frånvaro.

Marco Enriquez-Ominami, ung politiker och utbrytare från socialistpartiet och La Concertación som tävlade med Frei och Piñera i presidentvalets första omgång och som fick drygt 20 procent av rösterna, håller på att skapa ett eget politiskt parti under namnet PRO (med anspelning på att vara progressiv). 

Regeringskoalitionen saknar egen majoritet i kongressen och tvingas därmed att söka uppgörelser med oppositionen. Trots det har dess relativt breda politiska spelutrymme hittills möjliggjort början till en politisk debatt inom den egna koalitionen. Den högerliberala falangen bestående av till presidenten närstående politiker och parlamentariker, vill gärna tala om den ”nya högern”. Man vill befästa övertygelsen om att en modern, liberal och mittenorienterad politik är det som säkerställer högerns politiska majoritet och dess fortsatta regeringsinnehav. Målet är att omsätta president Piñeras aktuella dominans över alliansen till att även omfatta dess största parti, högerkonservativa UDI.

I alliansens strategi ingår den kanske viktigaste utmaningen i att även försöka konsolidera positionerna inom det politiska mittfältet och därmed försöka vinna åtminstone delar av det kristdemokratiska partiet till center-höger koalitionen. Detta är knappast troligt att uppfyllas nu men kan bli aktuellt inför nästa val, särskilt om La Concertación skulle radikaliseras mer åt vänster.

I ett politiserat land som Chile har den informella positioneringen inför landets nästa presidentval i december 2013 redan inletts, åtminstone inom nuvarande regeringskoalition. Tre potentiella, om än inte officiella kandidater har kunnat noteras; inrikesminister Hinzpeter, gruvminister Golborne och utbildningsminister Lavín. Utöver dessa, förekommer spekulationer kring de två tidigare presidenterna, Lagos och Bachelet. Även om det är i tidigaste laget, håller flera bedömare för sannolikt att nuvarande regeringskoalition mycket väl kan få ett förnyat förtroende efter nästa presidentval.

Chile internationellt
Geografiskt isolerat av berg och hav, karaktäriseras Chile av landets längd (432 mil) och en genomsnittlig bredd på knappt 15 mil. Även om Chile med sina sjutton miljoner invånare befolkningsmässigt inte tillhör de största länderna i Sydamerika, räknas det genom sin ekonomiska och politiska stabilitet till de mer framträdande internationella aktörerna i regionen.

Chile deltar aktivt i FN och dess fackorgan och var en av de första länderna att underteckna GATT-avtalet. Chile kandiderar även till en plats i FN:s säkerhetsråd år 2014-15. Landet har fredsbevarande styrkor i Haiti och deltar i diverse fredbevarande operationer ibland annat Bosnien-Hercegovina, Cypern, Indien och Pakistan samt i Mellanöstern. Chile utgör även ett av fyra länder i Fyrnationsinitiativet (4NI). Som ett av de sista länderna i regionen ratificerade Chile 2009, avtalet om den internationella brottsmålsdomstolen (ICC). Detsamma gäller ILO-konventionen 169 om ursprungsbefolkning. Chile är medlem i FN:s råd för mänskliga rättigheter under tidsperioden 2008-2010. Chile är starkt frihandelsinriktat och en aktiv WTO-medlem och troligtvis det land i världen med flest antal bilaterala frihandelsavtal. Sedan 2010 är Chile, som det första landet i regionen, fullvärdig medlem av OECD.

En utmaning för chilensk utrikespolitik ligger i relationerna till grannländerna. Alan Garcias tillträde som peruansk president i juli 2006 väckte förhoppningar om en fortsatt förbättring av relationerna med Chile. Den före detta peruanske presidenten, Alberto Fujimori, som sedermera dömdes till 25 års fängelse, utlämnades till Peru under hösten 2007 efter beslut av den chilenska högsta domstolen. Spänningarna mellan Chile och Peru tilltog dock återigen när Peru i januari 2008 drog frågan om havsgränsen med Chile inför den internationella domstolen i Haag. I mars 2009 presenterade Peru sina formella argument och sedan dess har i tur och ordning såväl Chile som Peru inkommit med egna presentationer och repliker. Tvisten förväntas pågå i några år till och har under åtminstone Bachelets tid vid regeringsmakten i Chile bidragit till en försämring av det politiska klimatet mellan länderna. I november besökte Piñera sin presidentkollega i Lima. En gemensam deklaration om diplomatisk vapenvila utlovades med vissa framtidsutsikter. Relationen förefaller dock ha förbättrats i och med presidentbytet i Chile.

Det kommersiella utbytet samt investeringsflödena mellan länderna uppvisar en mycket dynamisk utveckling. Piñeras regering försöker nu isolera den juridiska tvisten i Haag från resten av de bilaterala relationerna. Återstår dock att se om denna ambition lyckas överleva såväl den internationella rättsprocessen som den inför 2011 osäkra inrikespolitiska utvecklingen i Peru. 

I både Peru och Bolivia går de antichilenska stämningarna tillbaka till stillahavskriget 1879-1884, då Chile tillskansade sig värdefullt peruanskt och bolivianskt territorium. Chile och Bolivia saknar idag diplomatiska relationer och representeras av generalkonsuler. Sedan president Evo Morales tillträde i Bolivia har dock relationerna förbättrats. Trots kritiska kommentarer från Evo Morales om dåvarande presidentkandidaten Piñera, har utvecklingen efter dennes presidentinstallation varit positiv. I samband med Piñeras tillträde som president, spelades en vänskapsmatch i fotboll där både Morales och Piñera spelade till förmån för de drabbade efter jordbävningen i Chile.

Vid toppmötet mellan EU och Latinamerika i Madrid i år beslutades att diskussionerna kring en trettonpunktersagenda som länderna arbetat fram tillsammans med Bachelets regering ska fortsätta. Ett första sådant möte, på vice utrikesministernivå, hölls i mitten av juli med relativ framgång. Representanterna beslöt ”att inför kommande och regelbundna bilaterala möten föreslå samt uppnå konkreta, genomförbara och nyttiga lösningar". Uttalandet verkar spegla en grad av realism som inspirerar bägge länder för tillfället, då Chiles representant vid mötet lär ha gjort klart att man är intresserad av fortsatta förhandlingar inom alla områden i den gemensamma agendan, men att ”suveränitetsaspekten” inte är något Chile vill förhandla. Än så länge hanteras frågan bilateralt med Bolivia. Bolivia kan dock framöver välja att dra in multinationella instanser såsom UNASUR, OEA eller FN.

Relationen till Argentina har gjort kontinuerliga framsteg under en längre period trots uteblivna gasleveranser från Argentina de senaste åren. Chiles före detta president Michelle Bachelet och Argentinas president Cristina Fernández de Kirchner, betonade vikten av integration mellan de både grannländerna. President Piñera har försökt bibehålla det goda förhållandet Bachelet hade med Kirchner. I april i år bekräftade de bägge presidenterna det aktuella integrationsavtalet.
En ny incident i de bilaterala relationerna inträffade dock när den argentinska regeringen, trots positivt beslut av grannlandets högsta domstol, nekade Chile utlämning av en chilensk flykting i Argentina, anklagad i Chile för ett så kallat terroristbrott. Mellan länderna återstår även att lösa en viktig och komplicerad gränsdragningsfråga, nämligen den om de så kallade kontinentalisarna.

Chile var det första latinamerikanska landet som tecknade ett bilateralt frihandelsavtal med Kina. Sedan dess har handeln mellan de två länderna ökat dramatiskt och Kina är i dagsläget Chiles viktigaste handelspartner. Vilken egentlig politisk effekt denna framförallt kommersiella relation eventuellt har åstadkommit är kanske ännu för tidigt att avgöra. Inte desto mindre fick president Piñera hemmarubriker under sitt besök i Peking där han bland annat uppfyllde sitt löfte om att lyfta fram svåra frågor inom mänskliga rättigheter.

Chiles relation till USA har varit särskilt goda under Bachelet-Obama-tiden.
Vice President Biden besökte Chile i mars 2009 under sin första resa till Latinamerika och dåvarande president Bachelet träffade president Obama i Washington D.C. i juni samma år för att underteckna ett samförståndsavtal om energisamarbete. Bachelet beskrev sin administrations nära förbindelser med Obamas administration som ”en av de viktigaste händelserna i USA-Chile-relationerna på senare tid.” Goda relationer har sedan fortsatt efter det att Piñera har tillträtt. President Piñera har hunnit med att träffa både Obama och utrikesminister Clinton i olika internationella sammanhang under 2010.

Mänskliga rättigheter
Efter fria och rättvisa val 2009, tillträdde den borgerliga koalitionens kandidat, Sebastian Piñera ämbetet som Chiles president. Den nya regeringen ställdes dock omedelbart inför en akut nationell krissituation i och med en omfattande jordbävning som hade drabbat landet den 27 februari. Under regeringens första år vid makten har framförallt den i många fall bristfälliga situationen för delar av urbefolkningen blivit uppmärksammad. I synnerhet blev den hungerstrejk som flera mapuches genomförde under en längre tid, startskott till en offentlig diskussion om urbefolkningens situation, vilken sedan länge varit negligerad av media. Samtidigt kom den dramatiska händelsen med de 33 instängda gruvarbetarna att överskugga nyheten om de hungerstrejkande mapuches. Incidenten vid gruvan i San José uppstod på grund av bristande arbetsskyddsrutiner. Därmed blev incidenten ytterligare en symbol för det eftersatta behov som föreligger i landet när det gäller att från myndighetshåll säkerställa efterlevnaden av mänskliga rättigheter.

Flera företrädare för den nya regeringen har dock vid flera tillfällen uttryckt en tydlig ambition om att vidta nödvändiga nationella åtgärder för att till fullo uppfylla sina åtaganden när det gäller mänskliga rättigheter. Ett viktigt steg i den riktningen är att Chile vid årsskiftet instiftade ett nationellt institut för de mänskliga rättigheterna (Instituto Nacional de Derechos Humanos, INDH). Institutets tillkomst och existens är förankrat enligt nationell lag och är avsett att verka helt oberoende av aktuell regering eller övriga tillsynsmyndigheter. Dess nyutnämnda generalsekreterare, Lorena Fríes Monleón, har påtalat brister i säkerställandet av mänskliga rättigheter i landet och har särskilt ifrågasatt regeringens agerande i pågående konflikten med urbefolkningen.

Även representanter från urbefolkningen på Påskön (Rapa Nui) har ansett sig vara fortsatt diskriminerade och marginaliserade av myndigheterna och en del manifestationer har genomförts. Det har under året rapporterats om övervåld och misshandel från polisens sida samt om misshandel i häkten och fängelser och allmänt undermåliga villkor i dessa sammanhang. Regeringen har vidtagit åtgärder och tilldelat resurser för att utreda och bestraffa missbruk. Våld mot kvinnor och barn är fortsatt utbrett. Det har noterats fall av människohandel. Framförallt har många barn rapporterats förekomma i en informell ekonomi.
 
Inkomstfördelningen är fortsatt mycket ojämn även om millenniemålet om fattigdomsreduktion nu har uppnåtts. Regeringen har utlovat kraftiga åtgärder för att totalt utrota fattigdomen i landet. Den begränsade tillgången till god sjukvård och utbildning debatteras och reformer har aviserats av regeringen.

Under 2008 ratificerade Chile ILO:s konvention 169 om ursprungsfolk och stamfolk. Hur den chilenska staten lever upp till detta åtagande har dock ifrågasatts av flera människorättsorganisationer. Landet har hittills ratificerat samtliga av de centrala FN-konventionerna om mänskliga rättigheter. Under perioden 2008-2011 är Chile medlem i FN:s råd för mänskliga rättigheter.

Ekonomi
Trots ödeläggelsen p.g.a. den kraftiga jordbävningen den 27 februari kommer tillväxttakten i år att nå upp till drygt 5%. År 2011 beräknas tillväxten gå upp till 5,9%. For perioden 2012-2015 räknar man med en tillväxttakt runt 5%. Denna nivå är en procentenhet lägre än den som ”utlovats” av regeringen.

Den stora jordbävningen orsakade omfattande förluster som av regeringen värderades till cirka USD 29 miljarder. Viktig produktionskapacitet och infrastruktur gick förlorad och ekonomin sjönk under ett par månader. Redan i maj månad började dock den ekonomiska aktiviteten att växa igen. Vändningen drevs av en dynamisk inhemsk efterfrågan, bestående av stigande investeringar samt växande konsumtion. Förutom kopparindustrin förväntas även jordbruket växa snabbt. Även tjänstesektorn förväntas växa ytterligare.
 
I år beräknas den privata konsumtionen växa med 7,3%. Hushållsapparater, hemelektronik och bilar har haft en märkbar åtgång i år. Även investeringarna växer och det gör de rejält, med cirka 23%. Återuppbyggnaden bidrar till ett stort uppsving för byggnadssektorn. Inom gruv- och energisektorn har flera stora investeringsprojekt initierats.

Under förra årets recession steg arbetslösheten upp som mest till 11,1%. I år har arbetslösheten gått ner till 7,6% i augusti-oktober kvartalet. Inflationen kommer i år att hålla sig mycket nära centralbankens mål på 3%. Den chilenska peson beräknas förbli stark i år och även under 2011.

På grund av den ännu rådande internationella ekonomiska instabiliteten förväntas exporten att växa begränsat med 2,2%, för att därefter accelerera till 4,9% 2011 respektive 6,6% 2012. Den höga ekonomiska aktivitetsnivån i landet, återuppbyggnadsarbeten samt en stark peso driver upp importen med 25,2% i år. Motsvarande sifferprognos för 2011 och 2012 är 8,3% och 7,5%.

Mer än 90% av den chilenska exporten går till länder eller block med vilka man har handelsavtal. Kina är Chiles viktigaste handelspartner. Sett i ett längre perspektiv (1999-2008) uppvisar Chiles handel med omvärlden tydliga trender: handelsutbytet faller med såväl Europa som Nordamerika (-4,6 och -3,5%), bibehålls med Latinamerika, och ökar starkt med Asien (+10,5%).

Trots betydande ekonomiska åtaganden i samband med den internationella finanskrisen och årets jordbävning, upprätthåller Chile sunda statsfinanser. Ett budgetöverskott, om än ett litet sådant, förväntas uppstå redan 2011.

Sammanfattningsvis kommer Chile även fortsättningsvis att framträda som en av de mest öppna, stabila och motståndskraftiga ekonomier i Latinamerika, ett resultat av en långvarigt sund ekonomisk politik.

På längre sikt konfronteras dock Chile med utmaningar av strategisk art, nämligen att upprätthålla en hög tillväxttakt, modernisera statsförvaltningen, förbättra utbildningssystemet, höja riktade satsningar inom forskning och utveckling, innovationer och entreprenörskap, skapa ett effektivt och hållbart energisystem, förbättra landets allmänna miljösituation, reducera de stora ekonomiska samhällsskillnaderna samt skapa förutsättningar för att hantera konsekvenserna av den snabbt åldrande befolkningen.  
 
Handel
I likhet med Sverige fäster Chile stor vikt vid ett välfungerande WTO-system och är en stark förespråkare av en liberal världshandel med tydliga regler. Strävan efter frihandel har kommit att bli ett av landets kanske viktigaste utrikespolitiska drivkrafter.

Associeringsavtalet mellan EU och Chile, som trädde i kraft 2005, har lett till att det kommersiella utbytet nästan har tredubblats. EU är Chiles näst största handelspartner efter Kina. Avtalet är ett av de mest långtgående EU har med tredje land, varvid avtalet inte bara inbegriper endast frihandel utan även politisk dialog och samarbeten inom en rad områden. En ny dialog hölls 2010 och inför 2011 förutses uppföljningar inom flera politikområden.

Chile är troligtvis det land i världen med flest antal bilaterala frihandelsavtal. Frihandelsavtalen med USA, Sydkorea och EFTA, som trädde i kraft 2004, har gett starka impulser åt Chiles utrikeshandel. Frihandelsavtalet med Kina, som trädde ikraft 2006, har lett till att landet snabbt har blivit en av Chiles största handelspartner. Japan, med ett frihandelsavtal som trädde i kraft 2007, är en annan viktig handelspartner i Asien. Under 2008 blev ett avtal med Australien klart. Under 2009 slutförde man handelsförhandlingar med Turkiet, Ecuador, Guatemala och Kina (tjänstehandel).

I år har man fört handelsförhandlingar med Malaysia, Thailand och Vietnam samt med Kina vad gäller investeringar. Nästa handelsavtal på tur att träda i kraft är de med Turkiet och Malaysia. Sedan 1994 är Chile medlem i APEC och i år blev Chile formellt medlem i OECD.

Sveriges förbindelser med Chile
Sverige har ett gott rykte och är välkänt i Chile, bl.a. genom det starka engagemanget mot militärregimen samt för vår generösa flyktingpolitik under 70- och 80-talen. Idag beräknas det finnas cirka 45000 personer med chilensk bakgrund i Sverige.

Ambassadens verksamhet är inriktad på de bilaterala ekonomiska, politiska och kulturella förbindelserna. Därtill har ambassaden en omfattande konsulär och migrationsrelaterade verksamhet med över 800 ansökningar om uppehållstillstånd per år (Chile cirka 425 och Peru cirka 400 ansökningar).
Ambassaden har även ansvar för generalkonsulatet i Peru sedan Sveriges ambassad i Lima avvecklades under 2001. Under 2006 färdigställdes det nya svenska residenset, Casa Suecia, som invigdes i juni 2007. Det svenska residenset används flitigt i olika främjarsammanhang. I oktober 2008 invigde Exportrådet ett handelskontor i Chile och har sedan utökat sin verksamhet.

Bland de svenska besöken på officiell nivå kan särskilt nämnas utbildningsminister Olof Palme 1966, statsminister Carl Bildt 1992, kungaparets statsbesök 1996, besök av statsminister Göran Persson (1998 och 2003), talman Birgitta Dahl (2000) och utrikesminister Anna Lindh (2001). Statsrådet Mona Sahlin representerade regeringen vid Michelle Bachelets presidentinstallation i mars 2006.

President Patricio Aylwin besökte Sverige 1993, och president Ricardo Lagos var i Sverige 1999 (som presidentkandidat) samt 2002, 2005 och (just avgången) 2006. President, Michelle Bachelet, besökte Sverige som försvarsminister 2003. Finansminister Nicolas Eyzaguirre besökte Sverige 2005 och ekonomiminister Alejandro Ferreiro var i Sverige i november 2006.

En svensk-chilensk utvecklingsfond sjösattes i slutet av år 2002 som ett instrument för att utöka det bilaterala samarbetet. Utvecklingsfonden har utgjort ett unikt och väl fungerande samarbetsinstrument för att främja den bilaterala handeln och samarbetet inom flera viktiga sektorer. Sedan dess bildande och fram till september i år hade fonden tagit emot 225 ansökningar (65 % från Chile och 35% från Sverige) och beviljat stöd åt 155 projekt. Fonden har hittills bidragit med 3,5 miljoner USD medan de medverkande företagen själva investerat mer än 4 miljoner USD i projekten. 2009 fattades beslut om att avsluta fonden med gradvis avvecklande under 2010.

Svensk export till Chile uppgick till 2140 miljoner SEK år 2009 jämfört med 2626 miljoner SEK år 2008.  Importen från Chile till Sverige 2009 minskade betydligt och uppgick till 1764 miljoner jämfört med 3235 miljoner SEK 2008.  Enligt den officiella chilenska handelsstatistiken har det bilaterala handelsutbytet ökat från drygt 311 miljoner USD år 2003 till knappt 903 miljoner USD år 2008. Enligt samma källor växte Chiles bilaterala handel med Sverige stadigt farm till år 2008 då den nådde till USD 875 miljoner. Naturligt nog föll handelsutbytet under krisåret 2009 till USD 573 miljoner. Under 2010 observeras en klar återhämtning med en tillväxt på 34,3%. Handelsbalansen visar ett överskott till Sveriges favör. Sverige exporterar industriell utrustning samt kapitalvaror och importerar koppar, vin och färsk frukt. Chile är efter Brasilien och Mexiko, den tredje största marknaden för svensk export i Latinamerika. Mätt per capita är Chile den främsta marknaden i regionen.

De flesta stora svenskrelaterade företag finns representerade i Chile, bland annat Alfa Laval, ABB, Astra Zeneca, Atlas Copco, Ericsson, Oriflame, Sandvik, SKF, Scania, SCA, Tetra Pak, Volvo etc. Ytterligare cirka 150 svenska företag har någon annan form av indirekt representation. Den svensk-chilenska handelskammaren i Santiago har ett 30-tal medlemmar. Sedan den 30 december 2005 har Sverige och Chile ett bilateralt avtal för att undvika dubbelbeskattning.