Vid valet den 27 december 2002 röstade det kenyanska folket för förändring och mot fortsatt korruption och misskötsel av landets ekonomi. National Rainbow Coalition (NARC) utlovade i valkampanjen att ge första prioritet åt ekonomisk återuppbyggnad och fattigdomsbekämpning. Korruptionen skulle utplånas, femhundratusen nya jobb skapas varje år, fri primärskoleundervisning införas, infrastrukturen återuppbyggas och en ny konstitution antas inom 100 dagar. Förväntningarna på den nya regeringen var mycket högt ställda.
Efter drygt åtta månader vid makten kan det konstateras att färdriktningen i regeringens politik inte är helt otvetydig. Å ena sidan har fri primärskoleundervisning införts, många institutionella reformer påbörjats inom bland annat flera ministerier samt ett öppnare och mer dialoginriktat samhälle etablerats. Å andra sidan befinner sig ekonomin alltjämt i ett besvärligt läge. En återhållande faktor har varit terroristhotet som medfört minskade inkomster från den viktiga turistnäringen. Flera av de makroekonomiska indikatorerna visar inte några tecken på en förbättring. Tvärtom beräknas tillväxten i år bli endast 1% mot tidigare planerade 2,3%. Utländska investerare är alltjämt mycket återhållsamma.
De spänningar som fanns inom NARC redan under valkampanjen har kommit att fördjupas ytterligare under de senaste månaderna. Öppna gräl mellan de bägge koalitionsparterna NAK och LDP har skapat en osäkerhet om genomförandet av den utlovade reformagendan. Nödvändiga kraftfulla åtgärder har försvårats och fördröjts, till exempel vad avser konstitutionsreformprocessen och korruptionsbekämpningen. Spekulationerna om en förestående regeringssplittring har blivit allt fler.
Inom regeringskoalitionen är LDP alltjämt missnöjt med antalet tilldelade ministerposter som man anser står i strid med den överenskommelse som träffades med NAK i oktober 2002 i samband med NARC:s bildande. En fungerande partistruktur har ännu inte etablerats. I frånvaro av en traditionell partistyrelse leds koalitionen formellt av en ”NARC Summit” bestående av åtta personer med inrikesminister Moody Awori som ordförande. ”NARC Summit” har dock inte sammanträtt sedan valsegern, vilket är ett tecken på de interna motsättningarna. Vid mötet med NARC:s parlamentsgrupp i Nanyuki i april i år bestämdes att antalet medlemmar i ”NARC Summit” skulle utökas till sexton för att få en representation som var mer regionalt och etniskt balanserad och att de olika partierna skulle slås samman till ett gemensamt parti. Så har dock inte skett och det saknas en verklig dialog inom koalitionen om dessa frågor.
Både Kibaki och Wamalwa har varit sjuka under längre perioder. Wamalwa avled som en följd av sin sjukdom den 23 augusti. De långa sjukdomsperioderna har skapat ett politiskt vakuum där ingen av dem har haft förmågan att utöva nödvändigt politiskt ledarskap och initiera en dialog mellan parterna. LDP:s starke man Raila Odinga har blivit alltmer isolerad i regeringen. LDP:s missnöje med den existerande maktfördelningen inom regeringen och NAK:s motstånd till en exekutiv premiärministerpost har resulterat i att vissa kontakter kommit att tas mellan LDP och KANU. Spekulationer har även förekommit om en misstroendeförklaring mot regeringen. Delar av KANU-etablissemanget är uppenbarligen oroliga över bland annat Goldenburg-kommissionen och den arbetsgrupp som tillsatts för att studera hur Kenya skall behandla tidigare begågna brott mot de mänskliga rättigheterna och upprättandet av en sannings- och försoningskommission. Enligt ambassadens bedömning är det dock inte sannolikt att Raila skulle komma att inleda något samarbete med KANU. Snarare är nog syftet att få till stånd en dialog med NAK för att lösa de interna motsättningarna inom regeringen.
Landssorgen i två veckor efter vicepresident Wamalwas död – under vilken alla officiella evenemang var inställda – gav tillfälle till försoning och dialog. Några konkreta resultat kan dock inte noterats utan tvärtom har anklagelserna mellan de två lägren i regeringen fortsatt.
Inga indikationer finns på när president Kibaki avser att utse en ny vice-president. Regional och etnisk tillhörighet kommer sannolikt att vara av avgörande betydelse vid valet. Troligtvis kommer den nya vice-presidenten att komma från ”Western Province”. Inrikesminister Moody Awori nämns ofta som det mest troliga och logiska valet. Han är luhya och uppges ha goda relationer med president Kibaki. Hans ålder (76 år) kan möjligen också tilltala Kibaki då Awori knappast kommer att vara en medtävlare vid presidentvalet 2007. Andra namn som nämnts är bland annat utrikesminister Musyoka Kalonzo, handelsminister Mukhisa Kituyi och biträdande planeringsminister Musikari Kombo. Det politiska vakuum som uppstått på grund av Kibakis och Wamalwas långa sjukdomsperioder har blivit än mer påtagligt efter Wamalwas bortgång. Detta gör det än mer angeläget att utnämningen av en ny vice-president hanteras skyndsamt.