Om Mexiko

Basfakta

Mexico är med sina närmare 110 miljoner innevånare världens största spansktalande land och intar tillsammans med Brasilien en ledarställning i Latinamerika. Landet har en nära relation till USA genom det omfattande handelsutbytet och utvandringen till grannlandet i norr. Under senare år, i synnerhet sedan det tidigare dominerande partiet Partido Revolucionario Institucional (PRI) förlorade sitt maktmonopol, har Mexico kännetecknats av allt större politisk öppenhet, pluralism och respekt för mänskliga rättigheter. Presidentvalet 2006 innebar - om än med mycket knapp marginal - fortsatt förtroende för det borgerliga Partido de Acción Nacional (PAN) under president Felipe Calderón som tillträdde den 1 december 2006. Till Calderóns huvudsakliga politiska prioriteringar hör att förbättra säkerhetsläget, skapa nya jobb och bekämpa fattigdomen.

Statsskick och politik
Mexico är en federal republik, bestående av 31 delstater samt huvudstadsområdet, Distrito Federal. Formellt har delstaterna långtgående självstyre även om mycket reell makt traditionellt har centrerats hos den federale presidenten. Denne väljs på sex år utan möjlighet till omval och är även regeringschef och överbefälhavare. Kongressen, som är det lagstiftande organet, består av två kamrar: deputeradekammaren med 500 ledamöter med treåriga mandatperioder och senaten med 128 ledamöter, valda på sex år. En kongressledamot kan först omväljas efter ett uppehåll på en mandatperiod.

Politisk utveckling
Mexikansk politik dominerades under större delen av 1900-talet av den "institutionella revolutionens parti" – Partido Revolucionario Institucional (PRI). Det politiska systemet var under dess ledning stabilt, men föga demokratiskt. Partiet var tänkt att samla samhällets alla intressegrupper, men dess dominans gav upphov till maktfullkomlighet och korruption. Större politisk öppenhet och tilltagande ekonomiskt reformarbete under de senaste PRI-regeringarna, i kombination med den mexikanska befolkningens starka längtan efter ett mer pluralistiskt samhälle, innebar att PRI för första gången förlorade kongressmajoriteten i mellanvalet 1997 och presidentposten i valet 2000 till Vicente Fox Quesada (2000-06), från det borgerliga Partido de Acción Nacional (PAN).

Överlag kan konstateras att Mexico sedan presidentvalet 2000 har utvecklats till ett mer öppet samhälle med t.ex. en helt annan press- och yttrandefrihet än under PRI-perioden och med ökad medvetenhet och engagemang för mänskliga rättigheter. Även om man har vidtagit åtgärder för att bl.a. förbättra transparensen, bekämpa korruptionen och reformera rättsväsendet återstår fortfarande mycket att göra efter många år av vanstyre.

Inrikespolitik
Felipe Calderóns (PAN) knappa seger i presidentvalet 2006 (0.54 procentenheter) ifrågasattes starkt av den knappa förloraren från vänsterpartiet Partido de Revolucion Democratica (PRD), Andrés Manuel López Obrador som fortfarande inte har erkänt valresultatet. Trots det oklara utgångsläget tycktes Calderón ha vunnit i legitimitet och popularitet under sina första två år vid makten. Ett pragmatiskt förhållningssätt och en god förmåga att förhandla och skapa majoriteter i den oppositionsdominerade kongressen har ansetts vara några av de viktigaste anledningarna till regeringens relativt framgångsrika inledning.
Trots en påbörjad reformagenda kvarstår många utmaningar för regeringen. De reformer som hittills beslutats om inom skattesystem, pensioner, rättssystem och energi har samtliga tunnats ut väsentligt på vägen från regeringen till slutligt godkännande i kongressen. Många bedömare pekar på viktiga utestående frågor inom områden som utbildning, arbetsmarknad, transport - och telekom. Att ta sig an dessa sektorer kräver dock vilja och mod att utmana starka särintressen och väl etablerade monopol.

En grundförutsättning för regeringen att kunna fortsätta genomdriva viktiga förändringar är möjligheten att bygga politiska allianser. Av hittillsvarande erfarenheter att döma har PRI varit det oppositionsparti med störst benägenhet att vilja samarbeta med regeringen. De två partiernas samlade antalet röster i kongressen räcker fullgott för enkelt flertal och (med viss hjälp) också till två tredjedels majoritet, vilket krävs för konstitutionella reformer. PRIs samarbetsvilja har dock inte varit utan kostnad för regeringen och för demokratin, menar vissa kritiker. Det andra viktiga oppositionspartiet PRD har däremot haft det motigt sedan förlusten i presidentvalet 2006. Mycket av detta bottnar i effekter av den kategoriskt avvisande hållning gentemot Calderonregeringen som López Obrador har företrätt. Obstruktionspolitiken har inte burit frukt varken för partiets opinionssiffror, resultat i regionval eller för den interna sammanhållningen. Sedan ett misslyckat internt partiledarval i mars 2008 har PRD en interimsledare.

Utrikespolitik
Traditionellt baseras mexikansk utrikespolitik idémässigt på principer som icke-inblandning, rätten till nationellt självbestämmande, sökandet efter fredliga lösningar på konflikter och nedrustning. Det har bl.a. medfört att landet står utanför militärallianser och att den mexikanska militären har haft relativt få kontakter med omvärlden. Mexikanskt deltagande i FNs fredsbevarande styrkor har av grundlagsskäl inte förekommit - med få undantag.
Detta har dock inte förhindrat ett aktivt multilateralt mexikanskt engagemang i övrigt, vilket särskilt präglade den tidigare Foxregeringen. Mexico var senast representerat som icke-permanent medlem av FNs säkerhetsråd 2002-03 och blivit invald till en ny period 2009-10.
Betydelsefullt är också att Mexico har öppnat för insyn och kritik avseende den egna MR-situationen. Mexico inbjöd år 2001 FNs Högkommissarie för mänskliga rättigheter (UNHCHR) att öppna ett kontor i Mexico City. Emellertid var den senaste chefen öppen med sin kritik mot MR-förhållandena i landet och därför uppmanade regeringen i somras FN att byta ut honom. UNHCHRs närvaro i Mexico hade dessförinnan bekräftats och stärkts genom ett nytt samarbetsavtal  som underteckandes för FN av högkommissarien Louise Arbour i början av februari 2008.
Landet har överlag goda och stabila relationer med sina grannar och länderna i närområdet. Bilateralt är relationen med USA både den mest betydelsefulla och mest komplicerade. Ekonomiskt finns ett enormt beroende då ca 80% av Mexicos utrikeshandel är med USA. Den omfattande och växande närvaron av illegala mexikanska immigranter i USA är en ytterst känslig fråga att hantera och utgör ofta en källa till animerad debatt i båda länderna. Varje år uppskattas det att närmare en halv miljon mexikaner tar sig över gränsen till USA.
Att få till stånd ett övergripande immigrationsavtal med USA var en av Foxregeringens stora utrikespolitiska föresatser, vilket sedermera gick i stå i kölvattnet av terrorattackerna hösten 2001 och den efterföljande dramatiskt förändrade amerikanska dagordningen. Även för Calderonregeringen spelar migrationsfrågan en betydande roll och Mexico har starkt kritiserat amerikansk politik med udden riktad mot immigrantintressen, inte minst beslutet att upprätta en 1100 km lång mur längs delar av den mexikanska gränsen.

Utöver migrationsfrågan är säkerhetsläget vid gränsen till USA också en utrikespolitisk fråga med ständig aktualitet. Senare år har präglats av en våldsvåg med ett stort antal mord i Mexicos norra delstater. Huvudsakligen anses dessa vara ett resultat av våldsamma uppgörelser mellan kriminella gäng som konkurrerar om narkotikahandeln till USA. Calderóns krafttag mot våldet och den organiserade brottsligheten med sändandet av militär till utsatta områden har också varmt välkomnats från amerikanskt håll. Det sk Méridainitiativet innebär ett starkt utökat säkerhetssamarbete mellan USA och Mexico i syfte att bekämpa den illegala narkotikahandeln. Stödet, som beviljades av amerikanska kongressen, omfattar hela 400 miljoner USD (ca 2,5 miljarder kronor) per år i upp till tre år, men är till sin karaktär på flera punkter annorlunda i förhållande till det stödet som givits till Colombia, ex. är öppet insättande av amerikansk militär personal inte tänkbart i Mexico.

President Calderón och utrikesministern Patricia Espinosa har framhållit Latinamerika som en prioritet för den nya regeringens utrikespolitik. Mexico har också visat förnyat engagemang i den sk Rio-gruppen och har i år tagit över sekretariatsfunktionen. Relationerna med Venezuela och Cuba har påtagligt förbättrats sedan Calderóns tillträde. Gentemot Cuba intar Mexico nu en försiktig profil, mån om att inte föra fram kritik offentligt. Förhandlingarna om Kubas utestående skuld till Mexico har återupptagits Förbindelserna med Venezuela har graderats upp på ambassadörsnivå efter den nedtrappning av de diplomatiska relationerna som skedde under Foxadministrationen
 
Även vikten av att fördjupa relationerna med EU och övriga Europa har framförts av Calderóns regering. Goda relationer med Europa framhålls som särskilt viktiga för att dels balansera det ekonomiska beroendet till USA men också för de nära värderingsmässiga, kulturella och historiska banden. Inom multilaterala frågor finns ofta en stor samsyn mellan Mexico och EU. Ett strategiskt partnerskapsavtal, liknande det mellan EU och Brasilien, beslutades om i ministerrådet (GAERC) i oktober 2008, vilket innebär en fördjupning av relationerna.

Ekonomi och handelspolitik
Mexico, en av Latinamerikas ledande och mest utvecklande ekonomier, har under senare år präglats av makroekonomisk stabilitet, låg inflation och minskad utlandsskuldsättning. Tillväxttalen har dock varit modesta till följd av svag produktivitetsutveckling och eftersatta strukturreformer. Särskilt det mycket låga skatteintaget försvårar nödvändiga investeringar i humankapital och infrastruktur. OECD-medlemmen Mexico är ett medelinkomstland men inkomstfördelningen är mycket skev och fattigdomen omfattande, särskilt på landsbygden.

Marknadsöppnande och ekonomisk liberalisering har utgjort en huvudsaklig utvecklingsstrategi för Mexico sedan slutet av 80-talet. Mexico har 12 frihandelsavtal med 44 länder, varav NAFTA med ca 80% av landets export är absolut viktigast. EU har sedan år 2000 ett frihandelsavtal med Mexico och utgör landets andra handelspartner. Handelsutbytet EU-Mexico har utvecklats positivt men det finns fortfarande outnyttjad potential att ytterligare stärka de ekonomiska förbindelserna.

Även om det senaste decenniets fokus på makroekonomisk stabilitet gör Mexico betydligt bättre rustat mot den globala finanskrisen än vid liknande kriser tidigare finns skäl till oro. Den mexikanska peson har utsatts för hård press och tillväxtförväntningarna har reviderats ner flera gånger. Den främsta oron gäller exponeringen mot USA; dels att avsättningen för mexikanska exportprodukter minskar men även att mexikanska medborgare bosatta i USA återvänder till ett hemland utan möjlighet att ge dem ett formellt arbete och att kapitalinkomster i form av utlandsremissor minskar.

Förbindelser med Sverige
Sverige och Mexico har haft diplomatiska relationer sedan 1850 men först 1956 upprättades ambassader i respektive land. De svensk-mexikanska relationerna är mycket goda. Under det kalla kriget återfanns ofta en samsyn i internationella frågor. Politiskt samarbete har bl.a. bedrivits inom nedrustningsområdet och inom ramen för fredsansträngningar i Centralamerika. Sverige och Mexico har sedan länge haft ett väl utvecklat multilateralt samarbete, inte minst med ömsesidigt deltagande i varandras vängrupper för FN-reformfrågor. Den senaste årens förändringar i Mexico bjuder på nya tillfällen till fördjupat samarbete, bl.a. vad gäller mänskliga rättigheter, demokrati men också inom miljö- och klimatområdet.

Efter Brasilien är Mexico Sveriges största exportmarknad i Latinamerika. Frihandelsavtalet mellan Mexico och EU har medfört en märkbar ökning av handelsutbytet. Landets attraktionskraft från investeringssynpunkt förstärks av dess medlemskap i NAFTA och flera företag använder Mexico som produktionsland för varor som säljs i hela Nordamerika.

Det finns en bred svensk företagsnärvaro i Mexico med de flesta svenska storföretagen som Ericson, ABB, SKF och Electrolux med flera. Under senare år har även mindre företag fått upp ögonen för landet och etablerat sig. Ca 120 svenska företag har verksamhet i landet.

Svensk varuexport till Mexico har legat kring 5 miljarder kr de senaste åren. Under 2007 var exporten 4.9 miljarder kr, vilket innebar en nedgång med 4% från föregående år. Viktiga exportvaror inkluderar raffinerad olja, medicinska produkter, maskiner och apparater samt transportmedel. Den svenska importen från Mexico var 824 miljoner kr 2007, en ökning på 16%. Viktiga importprodukter är transportmedel, livsmedel, maskiner och apparater samt järn och stål.

Det totala värdet (stocken) av svenska direktinvesteringar i Mexico uppgick till 10 miljarder kr vid utgången av år 2006. Efter desinvesteringar under några år har flödet varit positivt sedan 2004 och uppgick till 450 miljoner kr under de tre första kvartalen 2006 (vilket är senast tillgänglig uppgift). Värt att notera i sammanhanget är att många investeringar som görs av svenskrelaterade företag i Mexico sker genom dotterbolag i Nederländerna eller USA. Svensk-mexikanska handelskammaren invigdes 1992 och sedan 2003 finns även ett Exportrådskontor i Mexico City. Ett bilateralt investeringsskyddsavtal mellan Sverige och Mexico upprättades 2001. Mexico, genom sin främjandeorganisation ProMéxico, öppnar ett handelskontor i Stockholm hösten 2008.

Deras Majestäter Konungen och Drottningen avlade ett statsbesök till Mexico i november 2002. Detta besök följdes upp av ett officiellt besök i Sverige av dåvarande president Fox i juni 2003. Dåvarande utrikesminister Laila Freivalds träffade den tidigare mexikanske utrikesministern Luis Ernesto Derbez i samband med toppmötet mellan EU och Latinamerika/Karibien i Guadalajara i maj 2004.
Den mexikanske miljöministern Juan Rafael Elvira Quesada besökte Sverige i juni 2007 i år för att delta i det internationella klimatmötet under svenskt värdskap i Riksgränsen. Utrikesminister Bildt samtalde med sin mexikanska motpart i samband med EU-Latinamerikatoppmötet i Lima våren 2008. Ett besök av miljöminister Carlgren i Mexico ägde rum i början av november 2008. Den dåvarande statssekreteraren för handel, Hans Jeppson, besökte Mexico i samband med Calderóns installationsceremoni i december 2006, och ett besök av ss Gunnar Wieslander ägde rum i slutet av november 2008. Kulturutbytet är omfattande inom konst, musik och film och Sverigefrämjandet stärks av det dubbelriktade expertutbytet.