Kort historisk bakgrund
Kungariket Bahrain består av ett 30-tal öar och är beläget i den Arabiska viken mellan Saudiarabiens kust och halvön Qatar. År 1782 lyckades en beduinstam från fastlandet erövra öarna från de då styrande perserna, och förde den nuvarande härskarfamiljen al-Khalifa till makten. Al-Khalifa familjen styrde också över Qatar men fördrevs 1867 av den i dag styrande familjen där, al–Thani. Efter territoriella krav från perser och ottomaner sökte al-Khalifa skydd av Storbritannien. Ett skyddsfördrag undertecknades 1861.
Redan 1933 började olja utvinnas i Bahrain vilket möjliggjorde landets utveckling mot en modern välfärdsstat. Bahrain blev självständigt år 1971 när Storbritannien reducerade sin närvaro öster om Suezkanalen. Den styrande al-Khalifa-familjen tillhör landets arabiska sunniminoritet, samtidigt som den fattigare och socialt svagare majoriteten av befolkningen är shiamuslimer av arabiskt och persiskt ursprung. Efter att landet blivit självständigt genomförde den styrande familjen demokratiska reformer och instiftade ett parlament. Ett år senare skakades landet av upplopp när oppositionella grupper krävde ytterligare reformer.
När Emiren Sheikh Hamad bin Isa al-Khalifa tog över styret 1999 rådde en sorts väpnad fred mellan opposition och regering. I samverkan med oppositionen inledde den nye emiren en process för demokratisering och modernisering av Bahrain. Politiska fångar släpptes och oppositionella i exil tilläts komma tillbaka. I folkomröstningen i februari 2001 fick emirens förslag om politiska reformer, det så kallade NAC (National Action Charter) ett brett stöd. Bahrain omvandlades då till en konstitutionell monarki.
Bahrain i dagBahrain är idag en konstitutionell monarki med ett tvåkammarparlament där den ena kammaren är folkvald. Folkvalda kammaren är lika stor som den av kungen utsedda kammaren, vilket ger den exekutiva makten en stark ställning. Regeringen utses av kungen. Allmänna val hölls första gången 2002, sedan 2006 och det tredje och senaste parlamentsvalet hölls i oktober 2010. Ett långvarigt missnöje hos den shiitiska befolkningen gällande bristen på bostäder, hög arbetslöshet och diskriminering på arbetsmarknaden blev en viktig valfråga som bidrog till oroligheter i landet och ett spänt säkerhetsläge.
Al-Weqaf, National Islamic Society, säkrade 14 av 40 plaster i underhuset. De Sunni Islamiska partierna, Al Menbar och Al Asala fick två respektive tre platser. Endast en kvinna lyckades bli invald till parlamentet.
Bahrain rankas som nummer 144 av 168 i organisationen reportrar utan gränsers globala årliga pressfrihetsindex 2010. I FN:s Human Development Index ligger landet på 39:e plats(2010).
Bahrain har flera hundra intresse- och fackföreningar. Begränsad demonstrations- och mötesfrihet finns. Yttrandefriheten är relativt stor men kritik av kungafamiljen kan leda till åtal.
Ekonomisk och handelspolitisk utveckling
Bahrain har en lång historia som finansiellt centrum i regionen. Landets geografiska läge, centralt lokaliserat bland de arabiska nationerna, med en utbildad arbetskraft samt ett stabilt regelverk, har bidragit till att Bahrain etablerat sig som ett regional finansiellt centrum.
Bahrain är i flera avseenden annorlunda från GCC-länderna. Landet är till ytan den minsta Gulf-staten och har begränsade olje- och gastillgångar. Landets välstånd beror i hög grad på förmågan att diversifiera ekonomin, d.v.s. minska beroendet av oljeintäkter och skapa nya arbetstillfällen. Ekonomin är relativt diversifierad med en mycket stor sektor för finansiella tjänster, medan petrokemi, konstruktion och turism spelar en viktig roll ekonomin.
Den privat hälso- och sjukvårdssektorn samt privata utbildningssektorn visar på positiv ekonomisk utveckling. Landets regering vill främja turismnäringen bl. a genom att behålla en relativt liberal miljö för investeringar för att attrahera turister i och utanför regionen. Enligt organisationen World Economic Forum är Bahrain alltjämt en av de mest konkurrenskraftiga ekonomierna i Arabvärlden. Bland gulfländerna placerar sig Bahrain på sjätte plats efter Qatar, Saudiarabien, Förenade arabemiraten, Oman och Kuwait (2010-2011). För mer information se www.weforum.org
Den lokala valutan är knuten till dollarn, vilket är ett av verktygen för att attrahera utländska investeringar.
En rad stora infrastrukturella projekt är på gång, bland annat Friendship-bridge som skall förbinda Bahrain med Qatar. Byggandet av bron påbörjades 2006 och har mötts av förseningar, men är under påbyggnad.
Arbetslösheten har varit det största ekonomiska och sociala problemet i landet. Bahrains utbildningssystem anses vara ett av de bättre i regionen men landet har brottas med stor arbetslöshet bland högutbildade akademiker och har haft svårt erbjuda tillräckliga arbetstillfällen för nyutbildade ungdomar. Regeringens senaste arbetsmarknadspolitiska åtgärder är införande av tidsbegränsande subventioner för att stimulera anställning av nyutexaminerade studenter och därigenom minska arbetslösheten. Andra åtgärder är lättnader i sponsorsystemet där införandet av flexibilitet för utländska arbetare (exklusive gästarbetare från tredje land)att kunna flytta mellan olika arbetsgivare, med eller utan tillstånd av den ursprungliga sponsorn, har bidragit till en större rörlighet på arbetsmarknaden.
Sveriges förbindelser med BahrainDiplomatiska förbindelser mellan Sverige och Bahrain upprättades 1974. Ett 100-tal svenskar är bosatta i Bahrain. Ett antal svenska företag bearbetar marknaden, företrädesvis via lokala representanter. Några har etablerat dotterbolag och jointventure bolag. Ericsson, ABB och Atlas Copco har kontor i Manama, samt en svensk exportkonsult för regionen med Bahrain som bas. Sveriges export till Bahrain uppgick 2010 till cirka 113 miljoner SEK. Exporten bestod främst av verkstadsprodukter som telekommunikationsutrustning och kemiska produkter. Sveriges import från Bahrain uppgick till 8 miljoner SEK och bestod mest av verkstadsprodukter.