Samhällsskick m m
Kanada är en konstitutionell monarki inom brittiska samväldet. Statschef är Storbritanniens drottning Elizabeth II. Drottningen representeras i Kanada av en generalguvernör, som fungerar som landets de facto statschef. Ämbetet innehas för närvarande av Mme Michaëlle Jean.
Kanada har stegvis vunnit sin självständighet efter tiden som brittisk koloni. År 1867 antog det brittiska parlamentet den s.k. British North America Act som förenade ett antal provinser till en federation med eget parlament i Ottawa. Detta blev kärnan till dagens Kanada. De s.k. Westminsterstatuterna gav 1931 Kanada status som självständig stat, men det var inte förrän 1982 som det brittiska parlamentet gav upp beslutandemakten över den kanadensiska konstitutionen, och dåvarande premiärministern Pierre Trudeau kunde ”ta hem” konstitutionen till Kanada. Än i dag råder emellertid ett slags konstitutionellt vakuum, då provinsen Quebec aldrig undertecknat den.
Kanada är en förbundsstat med tio mycket självständiga provinser och tre s.k. territorier i norr. Provinserna är, från öster, Newfoundland och Labrador, Nova Scotia, Prince Edward Island, New Brunswick, Québec, Ontario, Manitoba, Saskatchewan, Alberta och British Columbia. De tre territorierna Yukon, North West Territories (NWT) och Nunavut har i praktiken kommit att inta en ställning nära provinsernas med stort internt självstyre. Varje provins och territorium har sin egen regering, parlament och provinsguvernör (i provinserna kallad Lieutenant Governor, i territorierna Commissioner). Statsskicket innehåller element från både den brittiska parlamentariska traditionen och från den amerikanska federala.
Ottawa är Kanadas huvudstad, men inte landets kulturella eller ekonomiska centrum. Huvudstadsregionen, som består av huvudorterna Ottawa och Gatineau samt omgivningar på båda sidor om gränsen mellan Ontario och Quebec har 1,2 miljoner invånare. Av dessa bor ca 850.000 i staden Ottawa.
Ottawa beboddes under lång tid av indianer från Algonquin-stammen. I början av 1800-talet började européer bosätta sig i området. En växande timmernäring, och byggandet av Rideau Canal, en kanal för försvarsändamål, gjorde att staden växte. Den var dock fortfarande i mitten av 1800-talet en tämligen obetydlig ort dominerad av timmerindustrin, och belägen långt bort från dåtidens viktigaste städer Quebec City och Montreal i Quebec, samt Kingston och Toronto i Ontario. Det var genom ett beslut av drottning Victoria som Ottawa år 1857 utsågs till huvudstad i den dåvarande brittiska provinsen Kanada. Huvudstaden firar således under 2007 sitt 150-årsjubileum.
Premiärminister är sedan februari 2006 Stephen Harper, ledare för Kanadas konservativa parti. Det största oppositionspartiet är det liberala partiet som innehaft regeringsmakten under större delen av efterkrigstiden och senast mellan 1993 och 2006. Övriga oppositionspartier är Bloc Québécois, som på federal nivå strävar efter att separera Quebec från resten av Kanada, och det socialdemokratiska New Democratic Party (NDP). Allmänna val hölls senast i januari 2006 och resulterade i en konservativ minoritetsregering.
Geografi, klimat och befolkning
Kanada är världens till ytan näst största land och ca 22 gånger större än Sverige. En mycket stor del av landet består dock av de nästan helt obefolkade arktiska territorierna norr om 60:e breddgraden. Den sydliga gränsen löper till stor del i en rak linje längs 49:e breddgraden. Tidsskillnaden mellan Newfoundland i öster och British Columbia i väster är fyra och en halv timme. Från Halifax vid Atlantkusten är det närmare till London (England) än till Vancouver på västkusten.
Klimatet varierar starkt mellan milt klimat i södra British Columbia till rent arktiskt klimat i de norra delarna av landet. Ottawa har ett inlandsklimat med långa, kalla och snörika, men oftast soliga vintrar och varma, fuktiga somrar. Vårarna är korta, höstarna ofta vackra. Vädret kan skifta hastigt och temperaturväxlingar på över 20 grader under ett dygn är inte ovanliga.
Kanada har drygt 32 miljoner invånare, varav ca 80 procent är bosatta i en smal remsa längs gränsen mot USA. I de tre territorierna Yukon, NWT och Nunavut, med en yta lika stor som hela Västeuropa, finns bara ca 100 000 invånare.
Ursprungsbefolkningen kan arkeologiskt spåras ca 12 000 år tillbaka i tiden. Totalt räknas ca 1 miljon människor till denna befolkningsgrupp, bestående av inuiter (eskimåer), indianer och métis. Inuiterna är ca 45 000, varav hälften bor i Nunavut. Indianerna är ca 700 000, och av dessa bor hälften som s k ”status indians” på drygt 2 000 mindre reservat över hela Kanada. De är uppdelade i ca 600 olika "bands", varav den övervägande delen utgör organisationen "Assembly of First Nations". Till ursprungsbefolkningen räknas också de ca 260 000 personer som betecknas som métis, d v s personer med blandad europeisk och indiansk härkomst.
Kanada har alltid varit ett invandrarland. Invandringen från Europa har minskat, medan immigranterna från Asien, Karibien och Latinamerika har blivit allt fler. Kanada för idag fortfarande en relativt generös invandringspolitik och tar emot drygt 250 000 personer per år.
Ättlingarna till de första kolonisatörerna, fransmännen, utgör idag ungefär en fjärdedel av befolkningen. En stor del av den äldre delen av den engelsktalande befolkningen är ättlingar till de lojalister som flydde från befrielsekrigets USA. Efter fransmän och britter (egentligen mest skottar och irländare) märks framför allt italienska, ukrainska, tyska och holländska immigranter och deras ättlingar.
Ungefär en halv miljon kanadensare är av nordisk härkomst, varav 280 000 enligt senaste folkräkning uppger sig ha svenskt ursprung. Enligt den senaste folkräkningen är drygt 7000 personer invandrade/bosatta svenskar.
Språk
Kanada är officiellt tvåspråkigt sedan 1969. Av dess befolkning är tre fjärdedelar engelsktalande och ca en fjärdedel fransktalande. De fransktalande är främst koncentrerade till Québec. Detta är den enda helt franskspråkiga provinsen enligt en lag i Québec från 1977. New Brunswick är de facto tvåspråkigt medan övriga provinser huvudsakligen är engelskspråkiga, även om de kan ha betydande fransktalande minoriteter. I Ottawa är en stor andel av befolkningen både engelsk- och fransktalande, dels tack vara stadens roll som federal huvudstad, del tack vare närheten till Quebec (med staden Gatineau på andra sidan Ottawafloden).
Den federala förvaltningen i Kanada är tvåspråkig. Utan goda kunskaper i både engelska och franska kan man idag inte erhålla någon federal tjänst eller räkna med befordran. Stora ansträngningar görs i skolutbildningen för att se till att nästa generation verkligen blir tvåspråkig.