Euroanslutningen har varit en av de viktigare politiska prioriteringarna för Estland och den 1 januari 2011 infördes euron som nationell valuta. Sammantaget ses övergången som lyckad, trots att viss inflation förekommit. Estland anslöts till ERM II år 2004.
Den svåra ekonomiska situation som Estland befann sig i 2009 ledde till upprepade nedskärningar i syfte att hålla budgetunderskottet inom Maastrichtgränsen på 3 % av BNP, detta för att uppnå EU:s krav för att införa euron. Bland annat sänktes offentliganställdas löner, momsen höjdes från 18 % till 20 % och avgifterna på tobak, alkohol och bensin ökade. Med ett beräknat budgetöverskott motsvarande 0,1 % av BNP förväntas man även år 2011 hålla sig inom Maastrichtgränsen. Under 2010 övergick deflation till inflation och för helåret var inflationstakten 3 %. Prognoser för 2011 pekar på en inflationstakt omkring 5 %. Inflationen är till stor del en effekt av höjda priser på den globala marknaden, men till viss del tros den även bero på införandet av euron.
Kärnfrågor för samtliga regeringar har utgjorts av tillväxtfrämjande åtgärder genom bl.a. en liberal skattepolitik och utpräglad frihandelspolitik. Den platta skattesatsen (både inkomst- och bolagsskatt) uppgår f. n. till 21 % och för vinst som återinvesteras erlägger företagen ingen skatt. En viss progressivitet har skapats genom höjda fribelopp, vilket får större relativ effekt för låginkomsttagare.
Drygt 1600 svenskrelaterade företag är aktiva i Estland och Sverige (35 %) står tillsammans med Finland (23 %) för merparten av de utländska direktinvesteringarna. Svenska och Sverigerelaterade banker dominerar den finansiella sektorn i Estland och har ca. 90% av marknaden. Swedbank har störst markandsandel i landet (nära 50 % av den totala inlåningen) och näst störst är SEB (drygt 20%).