Inrikespolitik

Sedan Estland återupprättade sin självständighet 1991 har den politiska och ekonomiska omvandlingen varit omfattande. Estland är idag en parlamentarisk demokrati med stabila och väl fungerande institutioner. Det har funnits en bred samstämmighet om en utvecklingsstrategi som främjar ekonomisk tillväxt. 2004 uppfylldes två långsiktigt viktiga mål för landet då Estland blev medlem i både EU och NATO. Estland blev 2010 medlem av OECD och 2011 uppnåddes ännu ett långsiktigt politiskt mål då landet anslöts till euron.

Den politiska färdriktningen har varit stabil och parlamentsvalet i mars 2011 var första gången som en estnisk regering  blev omvald och fick fortsatt förtroende. Det råder alltjämt viss rörlighet i partisystemet och partisammanslagningar och nybildningar är inte ovanliga, liksom att parlamentariker byter parti. Estland styrs mer eller mindre regelmässigt av koalitionsregeringar. Den sittande koalitionsregeringen, består av det liberala Reformpartiet och högeralliansen IRL under ledning av premiärminister Andrus Ansip. Liksom koalitionspartierna vann även Socialdemokraterna mandat från Folkunionen och de Gröna som båda hamnade under 5%-spärren. Presidentval (som är indirekt) hölls i augusti 2011 och det resulterade i att den sittande presidenten Toomas Hendrik Ilves omvaldes. Ilves, som varit president sedan 2006, inledde därmed sin andra mandatperiod. 

Av Estlands 1 340 000 invånare är cirka 400 000 rysktalande. Ungefär hälften av dessa bor i Tallinnområdet och den andra hälften i nordöstra Estland. Runt 190 000 av den rysktalande befolkningen är estniska medborgare, 95 000 är ryska medborgare, 95 000 saknar medborgarskap. Över 10 000 invånare är medborgare i andra forna Sovjetstater (fr.a. Ukraina, Vitryssland, Litauen och Lettland). För estniskt medborgarskap krävs godkända kunskaper i estniska samt om landets grundlag. Permanent bosatta personer har rätt att rösta i lokalval.

Ministrar

Premiärminister Andrus Ansip (Reformpartiet, lib.)
Utrikesminister Urmas Paet (Reformpartiet, lib.)
Finansminister Jürgen Ligi (Reformpartiet, lib.)
Försvarsminister Mart Laar (IRL. kons.)
Justitieminister Kristen Michal (Reformpartiet, lib.)
Inrikesminister Ken-Marti Vaher (IRL, kons.)
Ekonomi- och kommunikationsminister Juhan Parts (IRL, kons.)
Miljöminister Keit Pentus (Reformpartiet, lib.)
Socialminister Hanno Pevkur (Reformpartiet, lib.)
Jordbruksminister Helir-Valdor Seeder (IRL, kons.)
Kulturminister Rein Lang (Reformpartiet, lib.)
Utbildnings- och forskningsminister Jaak Aaviksoo (IRL, kons.)
Regionsminister: Siim-Valmar Kiisler (IRL, kons.)