LETTLAND Land-PM
Basfakta
Officiellt namn: Republiken Lettland (Latvijas Republika)Huvudstad: Riga (ca 720 000 inv)Språk: Lettiska (officiella statsspråket), ryska modersmål för ca 30% av befolkningenYta: 64 589 km2 (ca 1/7 av Sverige)Folkmängd: Drygt 2,3 miljoner. Letter (59,2%), ryssar (28%), vitryssar (3,7%), ukrainare (2,5%), polacker (2,4%) litauer (1,3%), övriga (2,9%).Födelsetal: - 0,6%Religion: Lutheraner, katoliker, rysk-ortodoxa (de tre trosinriktningarna har idag ungefär lika många anhängare) Statsskick: RepublikPresident: Valdis Zatlers (vald i juli 2007) Regeringschef: Valdis Dombrovskis (tillträdde mars 2009)Regeringspartier: Folkpartiet, De Gröna och Bondeförbundet, Nya Tiden, Medborgerlig union samt Fosterland och Frihet/LNNK. (Rangordning i förhållande till antal mandat)Parlament: Saeiman, består av en kammare med 100 platser.Partier i parlamentet: Förutom regeringspartierna: Harmonicenter, Första partiet/Lettlands Väg, För mänskliga rättigheter i ett enat lettlandSenaste allmänna val: Oktober 2006Nästa allmänna val: Oktober 2010 Valuta: Lat (LVL) 1 Lat=ca 15,60 SEK(mars 2009)BNP/capita: 10179 EUR (55 % av EU genomsnittet) Viktigaste export- Litauen, Estland, Ryssland och Tysklandmarknader Sverige nr 5 (7,7%Viktigaste importländer: Tyskland, Litauen, Ryssland och Estland Sverige nr 7 (4,9%)Viktigaste export- Trävaror, metallprodukterprodukter:Tillväxt: -4,6% Inflation: 8,2% (mars 2009)Budgetunderskott: 4% av BNPStatsskuld: 7,8% av BNPBytesbalans: -12,6% av BNP (3:e kv 2008)Bistånd: 600 000 LVL (2008). Mottagarländer: Georgien, Vitryssland, Ukraina samt Moldavien. Budget för 2009 ej fastslagen pga. pågående omarbetning av statsbudgeten.Arbetslöshet: 14,4% (Eurostat)Stora regionala skillnader (7,1% - 23,1%). 26,5% av de arbetslösa i åldersgruppen 45-54 år. Energikällor: Ca 70% av den totala energikonsumtion importeras, resterande del produceras inom landet i form av vattenkraft och trädbränslen. Ryssland levererar i stort sett all olja och naturgas som används och står därmed för 60% av energiimporten. Ca 70% av elektriciteten som används i Lettland produceras inom landet genom bland annat vattenkraftverk
Kort historikLetterna har sedan tidig historia varit en folkgrupp med ett eget språk och en egen identitet. Den första självständiga lettiska staten grundades dock först efter det första världskriget. Fram till dess hade det territorium som idag utgör Lettland under århundraden dominerats av andra, större nationer: tyskar, svenskar, polacker, ryssar.
Tyskar grundade staden Riga år 1201 och under Hansaförbundets tid blev Riga ett betydande handelscentrum vid Östersjön. I slutet av 1500-talet föll Tyska Orden samman. Efter strid mellan Sverige och Polen hamnade Livland under svenskt styre (med Livland avses det område som idag motsvarar södra Estland och mellersta samt norra Lettland, inklusive Riga).
Riga erövrades av Gustav II Adolf år 1621 och fem år senare stod hela Livland under svensk överhöghet.
Under den svenska tiden (1621- 1710) skedde en viss invandring från Sverige och de ekonomiska förbindelserna med Livland och Riga stärktes. Sverige förlorade Livland under det Stora Nordiska kriget då Karl XII och hans armé besegrades i Poltava (1709). Det område som idag är Lettland kom gradvis fram till slutet av 1700-talet att hamna under ryskt styre och var en del av tsarryssland fram till första världskriget. Under 1800-talet kom Riga att utvecklas till en av tsarrysslands viktigaste handelsstäder. Under denna period växte också ett starkt nationellt medvetande fram hos letterna, inte så mycket i opposition mot Ryssland som i opposition mot det fortfarande starka tyska inflytandet i Lettland. 1918 utropades Lettland till en självständig stat. Denna händelse följdes av ett krig där Lettland erkändes av Lenins Sovjetryssland som en fri och självständig nation år 1920.
Lettland utsattes från 1940 av tre på varandra följande ockupationer.
Efter Molotov-Ribbentroppakten kom Lettland våren 1940 under sovjetisk styre och införlivades som en republik i Sovjetunionen efter riggade val sommaren 1940. En sovjetisk terrorregim infördes med avrättningar av politiska motståndare och deportationer till Sibirien av ”borgerliga element” från Lettland.
I enlighet med den överenskommelse som gjordes mellan Hitler och Stalin i och med Molotov-Ribbentroppakten lämnade den stora och historiskt sett viktiga tyska minoriteten Lettland senhösten 1939 (de ”kallades hem” av Hitler till Tyskland). Tyskarna lämnade nästan mangrant och en nästan 800-årig tysk närvaro i Baltikum upphörde därmed.
Den 22 juni 1941 anföll Nazityskland Sovjetunionen och ockuperade Baltikum under åren 1941-1944. Den judiska befolkningen i Lettland – ca 90.000 före kriget – mördades nästan mangrant, redan i början av det tyska styret. Till Lettland fördes även judar från bland annat Tyskland för att avrättas.
Hösten 1944 ryckte den Röda Armén fram och återtog Baltikum som återigen kom att falla under sovjetiskt styre, efter tre och ett halvt år av tysk ockupation. Det sovjetiska styret kom att vara i mer än två generationer, under 47 år, ända fram till hösten 1991. Inför hotet att åter hamna under Moskvas terrorregim flydde hundratusentals balter till Väst under senhösten 1944 och början av 1945.
Ca 6.000 letter kom till Sverige. Uppskattningsvis 5.000 av dem blev kvar i Sverige medan resten så småningom flyttade vidare. Den stora strömmen flyende letter (uppskattningsvis 150.000) flydde via Tyskland där de satt i uppsamlingsläger under några år innan de flyttade vidare till främst Nordamerika och Australien, där det idag fortfarande finns stora lettiska diasporor.
Den sovjetiska tiden i Lettland kom under åren fram till Stalins död (år 1953) att innebära fortsatt terror med nya massdeportationer till Sibirien 1949. Under de nästföljande decennierna och i och med det sovjetiska ”tövädret” under Chrusjtjov minskade det brutala förtrycket något i omfattning men ersattes av ineffektiv socialistisk planhushållning och massindustrialisering i sovjetisk stil, utan miljöhänsyn. En stark inflyttning skedde av sovjetmedborgare från andra republiker under dessa decennier, främst från Ryssland.
Lettland var den centrala av de tre baltiska republikerna och Riga var bl.a. centrum för det baltiska militärområdet inom de sovjetiska stridskrafterna, något som innebar en stor inflyttning av sovjetisk militär och deras familjer samt säkerhetspersonal till Lettland. Detta ledde till en påtaglig förryskning i landet och vid tiden för Lettlands självständighet 1991 utgjorde letterna blott ca 58% av befolkningen i landet och var i klar minoritet i huvudstaden Riga.
”Perstrojkan” i Sovjetunionen öppnade upp dörrarna till en mer intensifierad självständighetskamp i Baltikum. Den 4 maj 1990 antog det nyvalda lettiska Högsta Sovjet en deklaration om självständighet. Efter en övergångsperiod för att återetablera en självständig republik utropade sig Lettland åter självständigt den 21 augusti 1991, efter den misslyckade statskuppen i Moskva och vann internationellt erkännande.
InrikespolitikLettland är en parlamentarisk republik med en författning ursprungligen från 1922 (som återinfördes när Lettland återfick sin självständighet 1991). Parlamentet, Saeiman, består av en kammare med 100 platser där ledamöterna väljs på fyra år. Nästa ordinarie parlamentsval kommer att hållas i oktober 2010. Presidenten, vars befogenheter är tämligen begränsade, väljs av parlamentet för en period av fyra år och kan sitta maximalt i två fyraårsperioder. Kirurgen Valdis Zatlers valdes till president i juli 2007 och är den tredje presidenten sedan Lettland 1991 återfick sin självständighet.
Den lettiska inrikespolitiken har, allt sedan landet återfick sin självständighet 1991 varit tidvis turbulent och regeringarna har ofta varit kortvariga. Det senaste parlamentsvalet – i oktober 2006 – var första valet hittills där en sittande regering fick förnyat förtroende av väljarna. Under hösten 2007 tog den inrikespolitiska turbulensen återigen fart och den dåvarande regeringschefen, Kalvitis, tvingades avgå pga. allmänhetens protester med anledning av ett antal skandaler där den allvarligaste i folkets ögon var den regelvidriga suspenderingen av anti-korruptionsmyndighetens chef vilket fick 10 000-tals letter att protestera i höstregnet 2007 i centrala Riga i vad som kom att kallas ”Paraplyrevolutionen”. Kalvitis ersattes i december 2007 av Ivars Godmanis som tjänstgjort som inrikesminister i Kalvitis regering. Samma uppsättning regeringspartier, med fem nya ministernamn, bildade ny regering under Godmanis. Även Godmanis’ regering kom att bli tämligen kortvarig (15 månader) till stor del som en följd av den ekonomiska krisen.
Den lettiska regeringen tvingades i november-december 2008 förhandla fram ett räddningspaket från IMF som innebär åtaganden om synnerligen långtgående åtstramningar och budgetnedskärningar vilket återväckte allmänhetens missnöje mot regeringskoalitionen. Den 13 januari 2009 genomförde oppositionspartier och fackförbund en fredlig demonstration i Riga, där de dryga 10 000 deltagarna uppmanade president Zatlers att upplösa parlamentet och utlysa nyval. Efter demonstrationen uppstod oroligheter när ett par hundra berusade ungdomar gick bärsärkagång. Presidenten, som tog intryck av händelserna, gav ett antal uppdrag till regering och parlament att genomföra senast den 31 mars 2009 för att tillmötesgå missnöjesyttringarna. Om så ej skedde skulle Zatlers använda sin författningsmässiga rättighet och genom folkomröstning tvinga fram ett nyval.
Ett av önskemålen från Zatlers var att bredda regeringsunderlaget. Efter flera veckors försök att bredda regeringen från Godmanis sida, uttalad förtroendekris mellan president och premiärminister och en slutlig uppmaning från de två största regeringspartierna Folkpartiet samt De gröna och bondeförbundet avgick Godmanis den 20 februari. Därmed var Lettland det första EU-landet vars regering föll, till viss del som en följd av den ekonomiska krisen.
Den 26 februari nominerade presidenten Europaparlamentarikern och f.d. finansministern, Valdis Dombrovskis från oppositionspartiet Nya Tiden, till ny premiärminister. Den 12 mars 2009 tillträdde den femtonde regeringen i Lettland sedan den återupprättade lettiska självständigheten 1991 med Dombrovskis som regeringschef.
Den nuvarande regeringen kan påräkna stöd från 64 av de 100 platserna i Saeiman och är därför bredare än den föregående regeringen. Liksom alla tidigare lettiska regeringar sedan 1991 är det en koalitionsregering med partier i mitten och till höger på den politiska skalan. I storleksordning ingår följande fem partier i koalitionen: Folkpartiet, De gröna och bondeförbundet, Nya tiden, Medborgerlig union samt För fosterland och frihet/LNNK.
Lettland har rent allmänt, liksom många andra av transitionsländerna i Östeuropa, haft en hel del problem med korruption, bl.a. den så kallade politiska korruptionen, (”state capture”). I den välrenommerade organisationens, Transparency International, senaste undersökning av korruptionen i världen (”Annual Corruption Perception Index”) kommer Lettland på 52 plats av de 180 länder som undersökts . Flera EU-länder placerar sig sämre än Lettland såsom Italien, Grekland, Litauen, Polen, Rumänien och Bulgarien och uppfattningen är att korruptionen minskat med åren i Lettland, bland annat som ett resultat av massmedias och NGO:s starka och självständiga roll i landet
År 2002 inrättades en antikorruptionsbyrå, KNAB, vars huvudsyfte är att bekämpa korruption inom den politiska sfären. Ett av de mer uppmärksammade fallen inbegriper den f.d. borgmästaren i Ventspils, Lembergs, där en av flera väntade rättegångar påbörjades i februari 2009. Fler brottsutredningar är på gång vilka inbegriper politiker och högre tjänstemän, bl.a. i Riga stadsfullmäktige.
Den s.k. minoritetsfrågan i Lettland har tidigare haft en viss betydelse i inrikespolitiken men spelar idag en mindre roll än i början och mitten av 1990-talet. Ca 17 procent av Lettland 2,2 miljoner invånare är idag fortfarande så kallade ”icke-medborgare”, främst av rysk etnicitet. ”Icke-medborgarna” är tillförsäkrade fulla sociala rättigheter men saknar rösträtt i samtliga val. Många statliga ämbeten är också förbehållna personer med lettiskt medborgarskap.
Andelen ”icke-medborgare” har minskat stadigt under åren, delvis som en följd av utflyttning. Drygt 130 000 personer har sedan 1995 och fram till dags dato erhållit lettisk medborgarskap genom en s.k. naturaliseringsprocess (en process att förvärva lettiskt medborgarskap som bl.a. förutsätter att sökanden genomgår prov och uppvisar grundläggande kunskaper om Lettland, dess konstitution och historia och i lettiska språket). Den inrikespolitiska debatten i frågan är för närvarande relativt lågmäld och upptar liten plats i media.
EU-politikLettland ligger Sverige i de flesta frågor. Lettland har ratificerat Lissabonfördraget. Energisäkerhet är en viktig fråga och man är nöjd med att denna nu har kommit högt upp på EU:s dagordning. Lettland tillhör de utvidgningsvänliga länderna och ser det som angeläget att förhandlingsprocessen med Turkiet fortskrider. Östersjöstrategin välkomnas liksom närmare samarbete med grannländerna inom ramen för det östliga partnerskapet.
Utrikes- och säkerhetspolitikFör LV utgör den transatlantiska länken och förhållandet till USA grundbulten i utrikes- och säkerhetspolitiken. År 2004 uppnåddes de två största utrikespolitiska målen sedan den återupprättade självständigheten, genom medlemskap i EU och Nato. Lettland värnar om det goda samarbetet kring Östersjön och NB-6 samarbetet inom EU.
Närheten och förhållandet till Ryssland präglar utrikespolitiken. Förbindelserna mellan länderna har periodvis varit mycket ansträngda. Ryssland har genom åren i internationella sammanhang ofta anklagat Lettland för att bryta mot internationella MR-normer genom behandlingen av ”icke-medborgarna”. Detta är dock inte längre en stor fråga i relationerna mellan Moskva och Riga och en relativt hög grad av pragmatism präglar idag relationen mellan de två länderna.
Den 18 december 2007, i samband med ratificeringen av ett gränsavtal, vilket förhandlats under tio års tid, besökte, för första gången sedan den återupprättade självständigheten, en rysk utrikesminister officiellt Lettland vilket togs som tecken på bättre förbindelser. Ett svarsbesök genomfördes i oktober 2008 i Moskva, vilket även detta var historiskt.
Det är möjligt att Lettland president kommer att avlägga ett officiellt besök i Ryssland under 2009 vilket i så fall blir första gången sedan självständigheten .
Det finns ett antal viktiga utestående bilaterala avtal på det ekonomiska och kulturella området som förhandlas i en mellanstatlig kommission. Inget av länderna har dock ändrat sin grundinställning till de historiska och politiska skeendena och en del av de förbättrade förhållandena är även utslag av politisk och ekonomisk intressepolitik från bägge håll.
I samband med konflikten i Georgien den 8 augusti 2008 framförde Lettland kraftig kritik mot Ryssland och gav starkt politiskt stöd för Georgiens territoriella integritet. Lettland föredrar dock att hantera Rysslandsrelationen multilateralt genom EU eller NATO.
Energifrågan är för regeringen en prioriterad fråga som inbegriper både inrikes-, utrikes- och säkerhetspolitik då man alltjämt är beroende av rysk gas samt olja för att täcka den största delen av energiimporten. Liksom fallet är med de andra baltiska staterna ingår elnätet i Lettland till sin struktur i det tidigare sovjetiska nätet. Lettland önskar bryta sin isolering genom att koppla upp sig mot EU:s eldistributionsnäst och man hoppas på att en el-länk mellan Sverige och Lettland, (alternativt Litauen med access för Lettland), ska byggas för att därmed öka energisäkerheten.
Lettland ser gärna att EU utvecklar ENP-arbetet och då främst till det östra grannskapet. Lettland prioriterar sitt närområde och i biståndssamarbeten fokuserar man främst på Georgien, Moldavien, Ukraina, samt Vitryssland och i viss mån i de områden där lettisk trupp verkar i Afghanistan. Lettland vill gärna dela med sig av expertis och erfarenheter av övergången från sovjetrepublik till EU- och NATO-medlemsland och söker gärna trepartssamarbeten med Sverige då lettiska biståndsbudgeten är liten. I förhållande till Moldavien samt Vitryssland finns visst samarbete mellan Lettland och Sverige. Lettland deltar i flera internationella fredsbevarande missioner varav den viktigaste utgörs av ISAF-missionen i Afghanistan. Sedan början av 2008 tog man hem de sista trupperna från Irak.
EkonomiLettland har under de senaste åren haft en mycket stark ekonomisk tillväxt om ca 10-11 procent per år. Under 2008 bromsades emellertid ekonomin in kraftigt, bl.a. som en effekt av den globala finanskrisen. Under hösten 2008 tvingades Lettland söka stöd hos EU och internationella valutafonden IMF för att klara sig ur den allt djupare ekonomiska krisen som blivit akut sedan staten tvingats överta Lettlands näst största bank, Parex-banken, som fått likviditetsproblem. IMF, EU, Norden m fl. långivare beviljade ett lån om totalt 7,5 mdr euro att utbetalas under en treårsperiod .
Som villkor ställdes krav på den lettiska regeringen att genomföra en stabiliseringsplan som bl. a syftar till att stabilisera den finansiella sektorn och öka konkurrenskraften. Regeringen åtar sig att genomföra kraftiga besparingar för att nedbringa statsutgifterna och genom lönesänkningar ska kostnadsläget i landet bringas ner. Däremot förutsätts att den fasta valutakursen gentemot euron bibehålls och planen är att Lettland ska uppnå Maastrichtkriterierna för inträde i eurozonen 2012.
Lettland är sedan 2005 ansluten till ERM II vilket innebär att valutan är knuten till euron men får fluktuera inom ett spann om +/-1%. Målsättningen var ursprungligen att Lettland skulle ansluta till Eurozonen 2008, men p g a den höga inflationen kunde planen inte realiseras. Nu är förhoppningen hos regering att medlemskap ska ske år 2012.
För att uppfylla Maastrichtkriterierna för eurointräde lades i stabiliseringsplanen fast en plan för utvecklingen av budgetunderskottet 2009-2011, vilken innebär att underskottet 2009 inte får överstiga 4,9%. På grund av den allt djupare ekonomiska krisen är utsikterna att uppnå målet små. I IMF-paketet förutsattes BNP krympa med 5% 2009, men prognosen har reviderats ner och man räknar nu med en BNP-nedgång under 2009 på 12-15%.
Den allt överskuggande uppgiften för den nya regering som tillträdde i mars 2009 blir att genomföra stabiliseringsplanen. Vissa åtgärder har redan vidtagits, bl a momshöjning, lönesänkningar i den statliga sektorn och åtgärder för att stabilisera den finansiella sektorn. Ytterligare åtgärder kommer att krävas och reviderad budget planeras läggas fram i juni och träda i kraft vid halvårsskiftet 2009.
Ett problem för Lettland är den låga produktiviteten och de senaste årens kraftiga löneökningar som har bidragit till urholkad konkurrenskraft. En diskussion kring huruvida en devalvering vore en lämpligare väg än den nu inslagna (”intern devalvering”) har pågått under en längre tid. Ett starkt argument mot en devalvering är att den skulle få mycket kännbara effekter för de låntagare som har lån i euro (ca 80%).
Den ekonomiska nedgången har vissa positiva effekter på ekonomin. Efter toppnoteringen 17,9% i maj har inflationen successivt minskat, och hamnade i februari i år, för första gången sedan 2007, på under 10%. Även det tidigare rekordstora underskottet i bytesbalansen minskar i takt med att konsumtionen avtar, liksom överhettningen på fastighetsmarknaden, samtidigt som exporten utvecklas positivt.
Överhettningen på arbetsmarknaden under de goda tillväxtåren har sedan slutet av 2008 förbytts i en kraftigt ökande arbetslöshet.
NäringslivLettland har sedan självständigheten fört en i huvudsak liberalt inriktad ekonomisk politik och rankas högt i internationella jämförelser av ekonomisk frihet och företags¬vänlighet. Tilltron till tillväxtens positiva effekter har genomgående varit stark och fokus har snarare legat på tillväxt än på sociala frågor. Inkomst¬skatte¬satsen är platt och låga bolagsskatter erbjuder goda villkor för utländska direkt¬investeringar.
Lettland har ett strategiskt gynnsamt geografiskt läge som knutpunkt mellan såväl nord-syd som öst-väst. Transittrafik och logistik utgör viktiga näringsgrenar. Landet har en stark tillverkningsindustri för kemikalier och läkemedel. Industrin har dock under senare år minskat då den förlorat i konkurrenskraft p g a de kraftigt stigande kostnaderna.
Lettisk export domineras av träprodukter, andra viktiga exportprodukter är metall och maskinell utrustning. Livsmedelsexporten har på senare år utvecklats positivt.
Ca 80% av Lettlands export går till EU, varav de viktigaste marknaderna är de baltiska länderna samt Tyskland. Exporten till Ryssland har ökat. Sverige hamnar på 5:e plats med ca 8% av den lettiska exporten.
Handeln mellan Sverige och Lettland har utvecklats positivt under de senaste åren, men mattades av under 2008 i spåren av finanskrisen. Den svenska exporten till Lettland minskade då, medan importen från Lettland ökade, dock i långsammare takt än tidigare.
De utländska investeringarna har ökat kraftigt sedan EU-inträdet vilket har varit en viktig faktor i den ekonomiska tillväxten. Inledningsvis var det framförallt tillverkningsindustrin som p g a det låga löneläget drog till sig investeringar. På senare år är det framförallt inom finanssektorn och fastighetsmarknaden som de utländska direktinvesteringarna har skett.
Lettlands förbindelser med SverigeSverige är en viktig aktör i Lettland och dialogen är tät, såväl politiskt, ekonomiskt som genom lokalt och regionalt samarbete. Många letter har kommit som flyktingar till Sverige varför det också finns starka band mellan Sverige och Lettland på det personliga planet. Sverige var starkt engagerat i uppbyggnaden av samhället i samband med Lettlands återvunna självständighet och senare i förberedelserna inför EU-inträdet. Sverige och Lettland samarbetar på flera områden inom EU. Vi är inte bara grannar utan har även likartad syn på ett flertal EU-frågor. Även inom ramen för Östersjösamarbetet finns väl upparbetade kontakter på olika områden.
Sverige har en stor företagsnärvaro i Lettland, över 500 svenskrelaterade företag är verksamma i landet. Sverige står också för den största delen av de utländska investeringarna. Swedbank är Lettlands största bank och har, tillsammans med SEB och Nordea, ca 50% av marknaden. ICA/Rimi är ett av de största detaljhandelsföretagen. Telia Sonera och Tele2 är betydande aktörer i telekomsektorn. Bland övriga företag kan nämnas bygg/konsultföretaget Hifab, industriföretag såsom ABB, Lesjöfors och Tetra Pak. Länsförsäkringar startade verksamhet i Lettland under början av 2008 och därmed genomfört sin första utlandsetablering. Under senare år har även lettiska företag startat upp verksamhet i Sverige, nämnas kan Parex-banken och dataföretaget SAF Tehnika.
Ett hundratal svenskar är bosatta i Lettland och turismen i båda riktningarna har ökat på senare år pga. de förbättrade flyg- och båtförbindelserna.
Sveriges ambassad i Lettland leds av ambassadör Mats Staffansson som tillträdde i augusti 2008. Exportrådet har ett kontor i Riga och den svenska handelskammaren i Lettland har ett hundratal medlemsföretag. Stockholm School of Economics (SSER grundades på initiativ av Handelshögskolan i Stockholm 1993. Skolan är idag väletablerad, har mycket gott renommé och deltar aktivt i den ekonomiska debatten i Lettland.
Den lettiska ambassaden i Stockholm leds av ambassadör Elita Kuzma som tillträdde i november 2005. Dessutom har den statliga lettiska Investerings- och Utvecklingsagenturen (LIAA) ett kontor i Stockholm.
Besöksutbyte under senare år:Lettland-Sverige- Premiärminister Aigars Kalvitis – statsminister Fredrik Reinfeldt november 2006- Talman Indulis Emsis – talman Per Westerberg februari 2007- President Valdis Zatlers – statsminister Fredrik Reinfeldt sept 2007- Utrikesminister Artis Pabriks – Carl Bildt okt 2007- Utrikesminister Maris Riekstins – Carl Bildt jan 2008- Talman Gundars Daudze – talman Per Westerberg mars 2008- Premiärminister Ivars Godmanis – statsminister Fredrik Reinfeldt mars 2008 samt även i september 2008- Miljöminister Vejonis – Miljöminister Andreas Carlgren januari 2009
Sverige-Lettland- Utrikesminister Carl Bildt januari 2007 - Försvarsminister Mikael Odenberg mars 2007- Jordbruksminister Eskil Erlandsson maj 2007 (konferens om förnybar energi)- Migrationsminister Tobias Billström juni 2007 (deltog i Riga PRIDE)- Finansmarknadsminister Mats Odell februari 2008- Utrikesminister Carl Bildt februari 2009- Finansminister Anders Borg mars 2009