Det amerikanska embargot mot Kuba har medfört att Kuba är utestängt från internationella finansieringsinstitutioner som Världsbanken (WB), Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) och Internationella valutafonden (IMF). Kuba utnyttjar andra internationella plattformar för att driva sin politik och är således mycket aktivt inom FN och andra internationella sammanslutningar som G77 och den alliansfria rörelsen (Non-Aligned Movement - NAM).
Sedan 1992 begär Kuba årligen omröstningar i FN:s generalförsamling för ett upphävande av det amerikanska embargot mot Kuba. Vid den 20:e omröstningen den 25 oktober 2011 röstade 186 länder för förslaget om ett upphävande, tre avstod (Palau, Marshallöarna och Mikronesien) och endast USA och Israel röstade mot. Sverige röstade ja till resolutionen. Av tekniska skäl var Sverige dock inte närvarande vid själva omröstningen utan den svenska rösten registrerades istället hos FN:s sekretariat.
Kuba ingår sedan 2001 i EU:s ACP-grupp med de före detta kolonierna i Asien, Karibien och Stilla Havet, och är det enda land i gruppen som inte omfattas av det s.k. Cotonou- avtalet. Sedan december 2008 ingår Kuba formellt i Riogruppen; en regional sammanslutning för politisk samordning för Latinamerika. Kuba står utanför den regionala samarbetsorganisationen för de karibiska staterna CARICOM liksom samarbetsorganisationen för amerikanska stater OAS.
Under de senaste tio åren har Venezuela blivit Kubas viktigaste bundsförvant. Genom medlemskapet i Alternativa Bolivariana de las Américas (ALBA) har relationerna till Venezuela, Bolivia, Ecuador och Nicaragua intensifierats, i första hand genom att dessa länder av Kuba prioriteras för insatser inom hälso- och sjukvård och alfabetisering.
Kuba har diplomatiska förbindelser med 190 länder. Landet bedriver en offensiv utrikespolitik och satsar på att stärka sina relationer till andra länder, särskilt Kina, Brasilien, Ryssland och Spanien