Under denna tid genomfördes en rad reformer som tidigare framstått som otänkbara. Dollarinnehav legaliserades, liksom överföringar av dollar från släktingar i utlandet. Över hundra aktiviteter öppnades för privat familjeföretagande - s.k. cuenta propistas. Satsningar för att främja utländska investeringar genomfördes framför allt i turistsektorn. Viss decentralisering av statlig verksamhet och social service genomfördes. Statliga bolag fick ansvar för produktion och försäljning, något som tidigare legat direkt under ministerier. Prospektering av olja intensifierades och gav resultat. Med hjälp av dessa åtgärder tog ekonomin viss fart igen och under senare hälften av 90-talet låg tillväxten genomsnittligt på 4,7 procent.1 Flera av ovanstående reformer drogs dock tillbaka då ekonomin stabiliserades.
Under 2011 är den förväntade BNP-tillväxten i Kuba omkring 2,5 procent enligt The Economist Intelligence Unit, EIU. Förutsatt att de ekonomiska reformer som antogs under partikongressen i april 2011 genomförs (nedskärningar och besparingar i den statliga sektorn och en expansion av den privata sektorn) kan den ekonomiska tillväxttakten i Kuba förväntas öka de kommande åren. EIU förväntar en tillväxttakt i Kuba kring 2,4 procent under 2011 och 3,5 procent under 2012, och därefter mellan 4,4 och 3,9 procent under 2013-2015.
Kubas största inkomster utgörs i dag av export av tjänster inom hälsosektorn ( främst till Venezuela), turism och nickel. Under 2011 förväntas ca 2,7 miljoner turister besöka Kuba, varav nästan hälften från Kanada. Stora turistströmmar kommer också från Tyskland, Italien, Spanien, Frankrike, Storbritannien och Mexiko.
Ransoneringskort för livsmedel används fortfarande i Kuba. Under 2010 skar dock staten ned i ransoneringskorten och den månatliga tilldelningen av cigaretter avskaffades. Under 2011 togs tvål, tandkräm och tvättmedel bort från ransoneringskorten. Föresatser finns att så småningom avskaffa ransoneringssystemet i sin helhet. Preliminära planer finns också på att införa en enda valuta istället för de två nuvarande parallella valutorna, den konvertibla peson (CUC) och den kubanska peson (CUP).
En hög standard inom hälso- och utbildningsområdet har alltid varit den kubanska revolutionens stolthet, men en försämring har av ekonomiska skäl ägt rum under senare år. Generellt lever flertalet kubaner på en låg ekonomisk nivå i ett system där utrymmet för enskilda initiativ för att förbättra livssituationen är ytterst begränsat. Detta leder till frustration hos breda grupper av befolkningen. Brist på transportmedel och varor, höga priser på importerade konsumtionsprodukter och trångboddhet är några av de sociala problem som skapar spänningar i samhället.
Med hjälp av dessa åtgärder tog ekonomin viss fart igen och under senare hälften av 90-talet låg tillväxten genomsnittligt på 4,7 procent, och har ökat de senaste åren.
Kuba räknar utöver den vanliga BNP-ökningen in fri undervisning och hälsovård och har även lagt till exporten av kubansk hälsovård och annan service. Siffrorna har således ifrågasatts både av fristående kubanska ekonomer och utländska bedömare.
Den kubanska myndigheten ONE – Oficina Nacional de Estadísticas – redovisade en BNP-ökning av 4,3% under 2008. Regeringen halverade sina tillväxtförväntningar under hösten 2008, bland annat på grund av försämrade terms of trade orsakade av ett kraftigt sänkt nickelpris (Kuba är världens sjätte nickelproducent) och höjda livsmedelspriser. Hösten 2008 drabbades Kuba hårt av tre kraftiga av orkaner vilket också märkbart påverkade den kubanska ekonomin. Orkanerna uppskattas ha orsakat skador för sammanlagt 10 miljarder USD och en halv miljon bostäder förstördes av vilka ca 1/5 uppges ha återställts. Den redan eftersatta jordbrukssektorn drabbades hårt då stora skördar förstördes och produktiviteten sänktes ytterligare. En eventuell minskning av turism och utländska investeringar till följd av den globala ekonomiska krisen bidrog också till sänkta tillväxtförväntningar.
Den ekonomiska politiken har de senaste åren kännetecknats av ökad centralisering och kontroll. Samtliga kubanska företag och institutioner tvingas deponera all utländsk valuta och konvertibla pesos på Centralbankens Cuenta Unica de Divisas, statens enda valutakontor. Alla valutatransaktioner måste vidare godkännas av Centralbankens valutakommission.
”Kupongekonomin" bibehålls med subventionerade baslivsmedel, kinesiska tryckkokare, lågenergiglödlampor och hushållsmaskiner på kredit. Gapet mellan den konvertibla peson och den kubanska peson är idag 1:24 och mycket återstår för införande av en enda valuta. En sådan reform skulle enligt vissa bedömare kräva rekordhöga reallönelyft, ett slut på subventionerna till hushållen och införande av mera marknadsanpassade priser i detaljhandeln.
Antalet egenföretagare har halverats de senaste fem åren, idag finns drygt 90 000 egenföretagare. Antalet joint ventures har minskat från över 313 år 2004 till cirka 200 idag. Det är dock främst antalet företag som minskats, inte den totala aktivitetsnivån, då myndigheterna har föredragit att arbeta med färre och större aktörer. Försöken med frihandelszoner har vidare avbrutits.
Endast en tredjedel av den odlingsbara marken utnyttjas och Kuba importerar idag 80% av sina livsmedel. I april 2008 annonserade Raul Castro att reformer inom jordbrukssektorn var att vänta i syfte att öka den interna livsmedelsproduktionen. I början av 2009 rapporterade myndigheterna att den största omfördelningen av mark sedan 1960-talet genomförts. Över 45,500 ansökningar om att få distribuera odlingsbar mark uppgavs ha godkänts och sammanlagt 650 000 hektar ska ha delats ut. Arbetet med att reformera jordbruket går långsamt, främst på grund av brist på kvalificerad arbetskraft och utrustning.
Turismen har successivt blivit allt viktigare för Kubas ekonomi. Under 2008 besökte 2,3 miljoner turister ön, varav ca 6 000 svenskar.
FOTNOT: Den kubanska statistiska centralbyrån (ONE) räknar in fri undervisning och hälsovård samt exporten av kubansk hälsovård och annan service i beräkningar av landets BNP