Efter att inledningsvis ha uttalat sig om behovet av förändringar som införandet av en enda valuta, en effektivare lönestruktur och reformer i jordbruket var kubanernas och omvärldens förväntningar på den nye statschefen höga. I mars-april 2008 genomfördes vissa reformer - pensionsåldern höjdes, lönetak inom vissa sektorer avskaffades och kubaner fick tillträde till turistanläggningar. Därefter har reformerna stannat av med undantag såsom inledningen till en effektivisering av jordbruket i form av utdelandet av jordbrukslotter.
Delvis förklaras den avstannade reformprocessen av att tre kraftiga orkaner drabbade Kuba hårt och orsakade skador motsvarande 20% av landets BNP. Det krympte både det ekonomiska och det sociala utrymmet för förändring. Den globala ekonomiska krisen försvagade Kubas ekonomi då den medförde höjda priser på bland annat livsmedel samtidigt som omvärldens efterfrågan på nickel, Kubas viktigaste exportvara, sjönk.
Den 2 mars 2009 tillkännagavs en genomgripande regeringsombildning i Kuba. Som ett led i Raúl Castros plan för att centralisera makten kring presidentämbetet och effektivisera statsadministrationen utsågs elva nya ministrar och två nya ministerier bildades efter sammanslagningar. Bland det mest uppmärksammade med förändringen var att utrikesministern sedan 1999, Felipe Pérez Roque, ersattes av förste vice utrikesministern Bruno Rodríguez Parrilla. Även Carlos Lage, en av vicepresidenterna som av många ansetts som en trolig efterträdare till Fidel Castro, försvann från den politiska scenen.
Under 2008 har Raúl Castro skördat stora framgångar på den internationella scenen. Relationerna med omvärlden har stärkts, främst med Latinamerika. Den sedan länge låsta relationen till USA har förändrats i och med Barack Obamas tillträde på presidentposten. Båda ländernas statschefer har upprepade gånger öppet har sagt sig vilja utöka dialogen mellan USA och Kuba.