USA är med en biståndsbudget för 2006 på 22,7 miljarder dollar världens största bilaterala biståndsgivare i absoluta termer, men kommer betydligt längre ner på listan om man sätter biståndet i relation till BNP. USA:s bistånd har fördubblats sedan 2001 något som bland annat förklaras av förändringarna i amerikansk utrikespolitik efter den 11 september 2001. Irak och Afghanistan är idag de två största mottagarna av amerikanskt bistånd.
Den amerikanska biståndspolitiken har de senaste åren genomgått en reformering. Den övergripande målsättningen är att ”… man skall hjälpa att bygga och upprätthålla välfungerade stater som svarar mot medborgarnas behov och som uppträder ansvarsfullt i de internationella systemen.”
Men detta som utgångspunkt har fem prioriterade delmål lyfts fram:
En stor satsning har gjorts på att samordna biståndsmedlen bättre bl.a. genom att göra samma person till chef för både biståndsavdelningen vid State Department (Director of US Foreign Assitance), där ett stort samordningskontor har upprättats, och för USAID (US Agency for Development). Fokus har till en början varit att prioritera samordningen av USAID:s och State Departments verksamheter och nya gemensamma informations-, planerings-, budget- och allokeringssystem håller på att införas.
De amerikanska biståndsinsatserna ligger spridda på flera händer såsom, förutom State Department och USAID, även jordbruksdepartementet, försvarsdepartementet, finansdepartementet och Millennium Challenge Corporation (se nedan). Dessutom har man ett nära samarbete med näringslivet. Ca. 1,5 miljarder USD av biståndsmedel har under 2006 ”skapat” 4,8 miljarder USD i privata pengar vilka har använts för syften inom ramen för biståndspolitiken.
USAID (motsvarande svenska Sida) är den största administratören av amerikanskt bistånd och ansvarar för ca en tredjedel av den totala biståndsbudgeten.
En intressant nyskapelse är upprättandet av the Millennium Challenge Account (MCA), som hanteras av ett för ändamålet skapat bolag: the Millennium Challenge Corporation, MCC, vars ordförande är utrikesminister Condoleezza Rice. Bakgrunden är president Bushs initiativ i Monterrey 2002, där han uttryckte behovet av "a new compact for global development" för att säkerställa att delar av den ökande biståndsbudgeten skulle komma länder till godo som ”förtjänar” det i den meningen att de uppfyller ett antal kriterier.
Utgångspunkten för initiativet var att bistånd ger bättre resultat i länder där en sund ekonomisk politik och gott samhällsstyre skapar en bra grogrund för ekonomisk tillväxt. Knappt 40 länder är f.n. berättigade till MCC-bistånd. MCC fick ett första bidrag om 6 miljarder USD för perioden 2004-07 och presidenten har bett kongressen om ytterligare 3 miljarder för 2008. MCC:s arbetsformer och metoder är innovativa och delvis annorlunda från det traditionella biståndet då resultat och incitament lyfts fram på ett mer konsekvent sätt.
PEPFAR, president Bush plan i kampen mot HIV/AIDS fortsätter och förtjänar att nämnas särskilt. President Bush har bett kongressen om ytterligare 30 miljarder USD för de kommande fem åren i tillägg till de 15 miljarder USD som utfästes 2003. Målsättningen för programmet under 2003-08 var bl.a. att ge två miljoner smittade människor medicinsk behandling, att förhindra sju miljoner nya fall av HIV/AIDS och att ge 10 miljoner smittade personer stöd och omvårdnad. PEPFAR är därmed världens största enskilda internationella hälsosatsning. USAID har haft ett klimatperspektiv i sin verksamhet under de senaste 10 åren och för år 2006 avsattes 188 miljoner till internationella insatser inom detta område. Summan har varit i princip oförändrad de senaste åren. Man har finansierat miljöprogram inom i huvudsak två områden: energi och skogsvård. Inom det förra har man framförallt givit stöd till projekt som främjat energibesparingar och minskande av växthusgaser genom att titta på hur man bättre kan använda ren och förnyelsebar energi. Inom skogsvård har man satsat på skogsbevarande och i viss utsträckning plantering av ny skog samt hur man skyddar skog och mark från extremt väder. Klimatprogrammet omfattar ett 40-tal utvecklings- och transitionsländer och programmet integrerar klimatperspektivet i ett brett spektra av utvecklingsfrågor.