USA:s viktigaste handelspartners är EU, Kanada, Mexiko, Kina och Japan På senare år har USA:s underskott i handeln med omvärlden ökat kraftigt, vilket också lett till en intensifierad amerikansk diskussion om för- och nackdelarna med att t ex ingå nya frihandelsavtal och vilka villkor som ställs i sådana avtal. Dock finns tendenser under de senaste månaderna på att handelsunderskottets omfattning minskar, något som främst sker tack vare den svaga dollarn.
Hanteringen av handelspolitiska frågor
United States Trade Representative (USTR) har till uppgift att utveckla och samordna amerikansk utrikeshandels- och investeringspolitik. USTR leder internationella förhandlingar och fungerar som presidentens förhandlare, talesman och rådgivare i frågor kring internationell handel och investeringar. USTR leds sedan juni 2006 av Susan Schwab.
Department of Commerce (DoC) har till uppgift att arbeta för det amerikanska näringslivets konkurrenskraft och ansvarar för exportfrämjandet. Som underavdelning arbetar International Trade Administration med att formulera amerikansk handelspolitik och att övervaka efterlevnaden av internationella handelsavtal. Department of Commerce administrerar även amerikansk handelslagstiftning och beslutar om införande av antidumping- och utjämningstullar. DoC leds av Carlos Gutierrez, tidigare VD för Kelloggs.
Enligt den amerikanska konstitutionen är det kongressen som skall reglera mellanstatlig handel. Inom representanthuset och senaten finns olika kommittéer vars jurisdiktion innefattar handelsrelaterade frågor. I representanthuset bereder Ways and Means Committe frågor rörande bl.a. handelsavtal och skattefrågor. I senaten faller handelsfrågor under Committee on Finance.
Aktuella handelspolitiska frågor
Den amerikanska handelspolitiska strategin är för närvarande att driva globala, regionala och bilaterala handelsförhandlingar parallellt s.k. competitive liberalization. Avsikten är att gå fram på den förhandlingsväg som ger snabbast resultat. Huvudmålet är att åstadkomma maximalt marknadstillträde för amerikanska varor och tjänster. Under den andra mandatperioden har administrationen fokuserat dels på WTO och Doha-rundan, där man krävt att omvärlden tar sin del av ansvaret vid förhandlingarna och dels på bilaterala och regionala frihandelsavtalsförhandlingar, främst med politiska förtecken i Mellanöstern och Latinamerika. En förskjutning mot ett ökat intresse för de betydelsefulla marknaderna i Asien har också skett under den innevarande perioden, med de framgångsrika förhandlingarna om ett frihandelsavtal med Korea som främsta exempel.
Även om de inte stått högst på den politiska agendan i kongressen har ett antal viktiga handelspolitiska frågor varit aktuella i kongressen under 2007. Administration fick inte sitt mandat för handelsförhandlingar förlängt i kongressen, vilket främst innebär viss osäkerhet för det amerikanska deltagandet i Doha-rundan. De frihandelsavtal som färdigförhandlades under det nu utgångna mandatet – Peru, Colombia, Panama och Korea – har mött en mycket hård behandling i kongressen. Efter mycket stora ansträngningar lyckades administrationen få igenom avtalet med Peru, men de återstående avtalen möter ett starkare motstånd. Farm Bill röstades igenom i representanthuset, men har ännu inte godkänts av senaten. För övrigt har handelsförbindelserna med Kina ådragit sig mycket uppmärksamhet. Framförallt Kinas valutapolitik har debatterats mycket under året.
Under nästkommande år, 2008, är det främst det amerikanska primär- och presidentvalet som kommer att påverka handelspolitiken. De demokratiska kandidaterna driver handelsfrågorna tämligen hårt i valkampanjen. Bland annat har Senator Hillary Clinton åberopat att samtliga ingångna frihandelsavtal skall revideras var femte år. Dessutom anser majoriteten av de demokratiska presidentvalskandidaterna att frihandelsavtal inte skall ingås om det drabbar den amerikanska industrin och leder till förlust av amerikanska jobb. De republikanska kandidaterna är generellt sett för frihandel. Utvecklingen av handeln med Kina och frihandelsavtalens godkännande kommer sannolikt också att finnas högt upp på agendan.
Viktigare handelssamarbeten och förhandlingar WTO och Doha-rundan
President Bush har gjort klart att han ser WTO som ett forum som kan bidra till att öppna upp tidigare stängda marknader och skapa ökat välstånd för alla medlemmar och för den amerikanska ekonomin. USA:s främsta prioritering i WTO-förhandlingarna är ökat marknadstillträde för industrivaror, jordbruksprodukter och tjänster. Doha-förhandlingarna kan också utgöra en möjlighet för Bush-administrationen att verka för mindre kostsamma stödformer inför kongressens beslut om ny jordbrukslagstiftning, den så kallade Farm Bill.
NAFTA (North American Free Trade Area)
Det nordamerikanska frihandelsavtalet mellan USA, Kanada och Mexiko, NAFTA, trädde i kraft 1994. NAFTA har lett till ökade investeringar och tillväxt i regionen och bedöms av de flesta som en stor framgång, men är fortfarande kontroversiellt i en del kretsar.
Bilaterala handelsavtal
Sedan president Bush tillträdde 2001 har bilaterala handelsavtal slutits med Australien, Singapore, Chile, Bahrain, Marocko och Oman. Administrationen har även under de senaste två åren slutit frihandelsavtal med Peru, Colombia, Panama och Sydkorea, men kongressen har hitintills enbart godkänt Peru. De övriga frihandelsavtalen har stött på hinder i den demokratiskt styrda kongressen. Främst är det de arbetsrättsliga frågorna som är akilleshälen och som måste bearbetas ytterligare om frihandelsavtalen skall godkännas. I dagsläget är det oklart om omröstning om de kvarvarande tre avtalen kommer hinna ske innan en ny administration är på plats i början av 2009.
Sveriges handel och investeringar med USA
Sverige tecknade ett handelsavtal med USA redan år 1783, The Treaty of Amity and Commerce, och den amerikanska marknaden har sedan dess vuxit till att bli allt viktigare för svenska företag. USA var under 2002-2005 Sveriges största exportmarknad. Numera innehar dock landet en tredje plats strax efter Tyskland och Norge. Sverige har länge haft ett stort handelsöverskott med USA.
Den svenska varuexporten till USA uppgick under år 2006 till 100,8 miljarder SEK, en minskning med 1,91 procent från föregående år. Detta är ett trendbrott efter flera år med ökad export till USA. Under år 2007 nio första månader sjönk exporten med ytterligare 13,8 procent i jämförelse med samma tidsperiod 2006. Exporten till USA är fortfarande större än hela den svenska exporten till Asien och Mellanöstern, och t ex fem gånger större än exporten till Kina. De viktigaste svenska exportvarorna till USA är personbilar, läkemedel, raffinerade mineraloljeprodukter, maskiner och apparater och telekomutrustning.
Sveriges import från USA uppgick under 2006 till 32,5 miljarder SEK, en ökning med 9,0 procent jämfört med år 2005. Dock har importen minskat med 2,2 procent under de nio första månaderna 2007 i jämförelse med samma period 2006. Mellan 2004 och 2005 var ökningen 8,4 procent. USA var därmed tionde största exportör till Sverige. Vår import från USA utgörs i första hand av maskiner, kemiska produkter, transportmedel, instrument för mätning och kontroll och ortopediska artiklar. Av den amerikanska exporten till Sverige kommer en femtedel från Kalifornien. Andra delstater som står för en stor del av exporten till Sverige är Texas, Florida och Ohio.
De största svenska företagen på den amerikanska marknaden, sett till antalet anställda, är Securitas, Electrolux, Gambro, Skanska och Volvo, och i dagsläget är över 200 000 amerikaner anställda av svenskägda företag i USA (Securitas sysselsätter över hälften av dessa). År 2005 beräknades svenska direktinvesteringar i amerikanska tillgångar uppgå till 246 miljarder kronor.
Motsvarande amerikanska investeringar i Sverige uppgick till 247 miljarder kronor i svenska tillgångar. Ungefär 110 000 svenskar är anställda av amerikanska företag i Sverige och då främst i sektorer som fordons- och läkemedelsindustri, och inom IT- och finanstjänster.