Den amerikanska konstitutionen (1787) föreskriver en maktdelning mellan den verkställande, lagstiftande och dömande makten. Detta uppnås genom ett omfattande system av ömsesidiga kontroller och balansmekanismer (checks and balances). De federala myndigheterna skall enligt konstitutionen handha utrikes-, försvars- och penningpolitik samt ansvara för mellanstatliga handelsrelationer. För övriga frågor ansvarar i princip delstaterna. Även delstaternas styrelseorgan är föremål för en maktdelning och har liknande ömsesidiga kontrollmekanismer.
Den verkställande makten representeras på federal nivå av presidenten som väljs vart fjärde år för högst två mandatperioder. IPresidenten utser regeringens medlemmar (cabinet members), vilka sedan godkänns av senaten. Ministrarna (secretaries) leder verksamheten i de olika departementen. På delstatsnivå motsvaras den verkställande makten av en guvernör som väljs vart fjärde år.
Kongressen består av två kammare, vars medlemmar kan inneha sina ämbeten i ett obegränsat antal mandatperioder. Representanthuset har 435 ledamöter som samtliga väljs vartannat år i enmansvalskretsar. Senaten har 100 medlemmar, varav en tredjedel väljs vartannat år för en mandatperiod på sex år. Varje delstat utser två senatorer, medan antalet ledamöter i representanthuset beror på delstaternas folkmängd. På delstatsnivå återfinns en liknande bikameral struktur (förutom i Nebraska vars lagstiftande församling endast har en kammare).
Högsta domstolen (Supreme Court) är högsta instans inom det federala legala systemet. Den är dessutom behörig att pröva om lagstiftning, såväl federal som delstatlig, strider mot konstitutionen. Domstolen består av nio medlemmar, vilka nomineras av presidenten och godkänns av senaten. Under Högsta domstolen verkar 13 federala appellationsdomstolar, som i sin tur utgör högre instans för 89 distriktsdomstolar. I delstaterna återfinns särskilda domstolssystem som bedriver sin verksamhet i enlighet med delstaternas egen straff- och civilrätt.
Den amerikanska demokratin baseras på personval, men inrikespolitiken präglas likväl av motsättningarna mellan de två stora politiska partierna - republikanerna och demokraterna. Nästan samtliga kandidater till USA:s många valbara ämbeten tillhör något av de två partierna.
Republikanerna associeras ofta med önskemål om ökad valfrihet för individen,en begränsning av myndigheternas inflytande, genom krav på lägre skatter samt privata inslag i socialförsäkringssystemet. Sedan kampen mot terrorismen har kommit högt upp på agendan har republikanerna också propagerat starkt för utökad övervakning av potentiella terrorister samt hårdare tag mot terrormisstänkta. Partiet är konservativt inom sociala frågor och har värnandet om familijen som paradfråga. De flesta republikaner är motståndare till abort och giftermål för homosexuella. Republikanerna erhåller starkt stöd från bland annat den övre medelklassen, företagare och de evangeliska kristna. Partiets väljare är ofta bosatta utanför de större städerna i framförallt mellanvästern, västern och södern.
Demokraterna förespråkar traditionellt sett mera statliga interventioner i ekonomin med syfte att utjämna de ekonomiska skillnaderna i samhället. Ett långsiktigt mål för partiet är allmän sjukförsäkring. Demokrater intar i allmänhet en accepterande syn på abort och välkomnar i större utsträckning rättigheter för homosexuella. Demokraterna har sina starkaste fästen i de stora städerna på öst- och västkusten. Exempel på grupper som traditionellt sätt röstar demokratiskt är fackanslutna, afro-amerikaner och kvinnor.
Sedan januari 2001 är republikanen George W. Bush president. Efter en första mandatperiod i hög grad präglad av utrikespolitiska frågor signalerade Bush direkt efter att han blivit omvald ett ökat fokus på inrikespolitiska frågor under sin andra mandatperiod. Agendan avsågs främst omfatta fyra områden: immigrationsreform, pensions- och socialförsäkringsreform, förändring av skattesystemet samt begränsningen av den omfattande användningen av stämningsansökningar. Under de gångna 3 åren har föga framsteg noterats på något av dessa områden.
Under mellanårsvalet till kongressen i november 2006 dominerade Irakkriget valdebatten. Resultatet blev att väljarna tog ifrån republikanerna deras majoritet i såväl senaten som representanthuset. I den kongress som tillträdde i januari 2007 fick demokraterna 49 senatorer, vilket ger dem majoritet tillsammans med de två oberoende senatorer som ingår i den demokratiska partigruppen. Republikanerna fick 49 senatorer. I representanthuset blev resultatet 233 demokrater och 202 republikaner. Demokraterna tog även över majoriteten från republikanerna vad gäller antalet guvernörer i de 50 staterna: 28 är demokrater och 22 republikaner.
Den utan tvekan mest diskuterade frågan i amerikansk inrikespolitik just nu är presidentvalet som hålls i november 2008. Kampanjerna har, sett från december 2007, redan pågått i ett år vilket gör upptrappningen inför valet mycket lång. Det första primärvalet hålls i början av januari och Iowa och New Hampshire är de delstater som anses viktigast. En vinst här anses generera viktig medvind inför de primärvalen i de efterföljande delstaterna. Syftet med primärvalen är att nominera en presidentkandidat för det demokratiska och republikanska partiet. Demokraternas tre huvudkandidater är senatorerna Hillary Clinton, Barack Obama samt John Edwards. På den republikanska sidan återfinns den tidigare borgmästaren i New York, Rudolph Giuliani, senatorn John McCain från Arizona samt Massachusetts tidigare guvernör Mitt Romney.
Några av de frågor som hittills har karaktäriserat valdebatten är Irakkriget, illegal invandring, sjukvård och terrorism. De demokratiska kandidaterna vill alla sätta stop för kriget i Irak, eller i alla fall minska truppnärvaron radikalt. De republikanska kandidaterna stödjer istället president Bushs nuvarande politik. I den pågående valkampanjen tävlar de republikanska kandidaterna om vem som på bästa sätt, och med hårdast handlag, kan stänga gränsen till Mexiko och skicka tillbaka alla immigranter utan legal status. Demokraterna vill också sätta stopp för illegal immigration men är mer öppna för reformer för att ge de nuvarande immigranterna legal status. Sjukvårdsfrågan präglas av två stora problem; det växande antalet oförsäkrade och de skenande kostnaderna. 2006 saknade 47 miljoner amerikaner någon form av sjukförsäkring. Demokraternas kandidater vill alla uppnå någon form av allmän sjukförsäkring. Republikanerna motsätter denna typ av statlig kontroll av sjukvårdssektorn och vill istället förbättra marknadens effektivitet för att kontrollera kostnader. Terrorismen är alltjämt ett tema i presidentvalskampanjen och diskuteras mest av republikanerna som porträtterar kampen mot terrorismen som avgörande för USA:s framtida säkerhet.