Utrikespolitik / Säkerhetspolitik

Grekland är medlem i NATO sedan 1952 och EU sedan 1981. Inom EU-samarbetet har Grekland engagerat sig för fördjupad europeisk integration, inklusive ett starkare säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete.

Grekland deltar för närvarande i internationella missioner i Bosnien och Hercegovina (EUFOR-Althea och EUPM), Somalia (ATALANTA), Palestina (EUPOL COPPS), Kosovo (EULEX och KFOR), Georgien (EUMM), Moldavien och Ukraina (EUBAM) samt Afghanistan (ISAF). Grekland har ställt flygbaser till förfogande för insatserna i Libyen under 2011.

Grekland låg flera år i topp inom EU när det gäller försvarsanslagens andel av BNP men har nu reducerat dem. Under 2010 satsades cirka 3% av BNP på försvaret. Försvarets nya inriktning innebär bl.a. omstrukturering till fler yrkessoldater, kortare värnpliktstid och större resurser för internationella operationer.

Cypernfrågan/förhållandet till Turkiet:
Grekcyprioterna förkastade i en folkomröstning 2004 den s k Annan-planen, medan turkcyprioterna röstade för den. Annan-planen gick ut på att göra Cypern till en federation med en grekcypriotisk och en turkcypriotisk delstat. Grekland stödjer de återupptagna förhandlingarna mellan grekcyprioter och turkcyprioter, men anser liksom Nicosia att en lösning kräver en rad ändringar i förhållande till Annan-planen.
Grekland stödjer tanken på fullt medlemskap för Turkiet i EU om landet uppfyller sina skyldigheter (”full compliance, full membership”). Grekland/EU kräver att Turkiet som en del av anslutningsprocessen aktivt medverkar till en lösning av Cypernfrågan, erkänner Republiken Cypern och medverkar till ett normalt grannskapsförhållande med Grekland, däribland till en lösning av de utestående gränsdragningsfrågorna i Egeiska havet. Grekland eftersträvar också en generösare behandling av den grekisk-ortodoxa minoriteten i Turkiet.

Det bilaterala förhållandet till Turkiet har förbättrats avsevärt. Sedan 1999 har ett stort antal bilaterala avtal ingåtts; flera militärt förtroendeskapande, andra syftande till ett bredare ekonomiskt utbyte. Frågan om illegal immigration från och via Turkiet har de senaste åren ägnats stor uppmärksamhet i Grekland och inom EU.

F.d. premiärminister Karamanlis besökte Turkiet våren 2008. Premiärminister George Papandreou besökte Turkiet i oktober 2009 och i januari 2011. Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan besökte Athen i maj och oktober 2010. I samband med maj-besöket sjösattes en samarbetsmekanism på ministernivå ”Greece-Turkey High Level Strategic Cooperation Council”.

fYROM/Makedonien:
Sedan fYROM bildades i spillrorna av det forna Jugoslavien har Grekland motsatt sig att landet benämns ”Makedonien”. En stor del av Grekland utgörs av provinsen Makedonien och man har befarat att Skopje i framtiden skulle göra anspråk på ett återförenande med den grekiska delen. Frågan engagerar de flesta greker och har därmed en påtaglig inrikespolitisk dimension. Förhandlingarna mellan Grekland och fYROM om namnet pågår under ledning av FN. Grekland accepterar att namnet ”Makedonien” används om en geografisk särskiljare, t.ex. ”Norra” läggs till och namnet används vid alla tillfällen, erga omnes.

Vid NATO:s toppmöte 2008 förhindrade Grekland en NATO-inbjudan till fYROM med hänvisning till att namnfrågan ännu inte var löst. fYROM anmälde Grekland till International Court of Justice och dom i målet avkunnades den 5 december 2011 i Haag. Grekland fälldes för att ha brutit mot artikel 11 paragraf 1, i interimavtalet från 1995. Denna artikel stadgar Grekland inte får motsätta sig Makedoniens medlemskap i internationella eller regionala organisationer där Grekland är part. Oklart hur Grekland kommer att agera i framtiden men landets position i namnfrågan ligger fast. Förre premiärministern Papandreou och fYROM:s premiärminister Gruevski har vid ett flertal tillfällen träffats för att diskutera frågan. Grekland, som stödjer EU-medlemskap för fYROM, vill inte öppna medlemskapsförhandlingarna utan att namnfrågan först fått en lösning.