Kort historik

Grekland vann befrielsekriget mot det Osmanska riket 1829 med hjälp av Frankrike, Ryssland och Storbritannien. Efter första världskriget tvingades Turkiet att till Grekland avstå territorium kring det grekdominerade Smyrna i Mindre Asien och ytterligare en del av det europeiska Thrakien. I Grekland fanns storslagna drömmar om ett återupprättande av grekiskt storvälde och en militäraktion påbörjades 1920. Militäraktionen nådde nästan ända fram till Ankara innan turkarna slog tillbaka och helt drev ut grekerna ur Mindre Asien. Efter denna, enligt grekerna själva, 'den stora katastrofen', reglerade freden i Lausanne 1923 i stort sett dagens grekiska gränser med undantag av Tolvöarna som italienarna tvingades lämna till Grekland efter andra världskriget. Därtill genomfördes en jättelik folkomflyttning av över en miljon greker från Turkiet till Grekland och närmare 400 000 turkar i motsatt riktning.

Vid andra världskrigets utbrott styrdes Grekland av en diktator, Ioannis Metaxas. Grekland attackerades av Italien (1940) och blev därefter ockuperat av Tyskland (1941-44). Striderna i landet förlängdes efter världskrigets slut i och med ett inbördeskrig mellan kungamakten och kommunistrebeller där de senare besegrades 1949 efter betydande hjälp från England och USA. Grekland blev medlem i NATO 1952.

1960-talet karakteriserades av politiska motsättningar och sociala oroligheter. Sedan Kung Konstantin II år 1965 konfronterat mot premiärminister Georgios Papandreou, vars Centerunion hade majoritet i parlamentet, förföll det parlamentariska systemet. Kungautnämnda regeringar styrde landet fram till början av 1967. En dryg månad före nyvalen 1967 genomfördes en statskupp av en officersjunta ledd av överste Georgios Papadopoulos. Militärdiktatur infördes som varade till juli 1974. Under denna period förekom en rad förbrytelser mot de mänskliga rättigheterna vilket väckte omfattande internationella protester och ledde till en påtaglig isolering av Grekland.

I juli 1974 genomfördes en av Athen-juntan inspirerad statskupp på Cypern mot president Makarios. Denna ledde i sin tur till den turkiska invasionen av Cypern. Den grekiska militärjuntans maktstruktur bröt därefter samman. Konstantinos Karamanlis, grundare av det borgerliga Nea Dimokratia, blev ny regeringschef. År 1981 vann det socialistiska PASOK, under ledning av Andreas Papandreou, makten. Samma år gick Grekland med i dåvarande EG. Efter anklagelser om omfattande korruption tvingades Andreas Papandreous regering att avgå 1989. Efter olika turer vann Nea Dimokratia (ND) regeringsmakten 1991, med Konstantinos Mitsotakis som regeringschef.

I valet 1993 återkom Andreas Papandreou som premiärminister. Han blev allvarligt sjuk 1995 varvid Costas Simitis övertog premiärminister¬posten. Simitis valdes 1996 även till partiledare för PASOK och fortsatte att regera till valet i mars 2004. Grekland blev under 2001 medlem i den ekonomiska och monetära unionen. ND lyckades återkomma till makten 2004 under Konstantinos Karamanlis, brorson till sin tidigare namne. ND vann även nyvalet i september 2007, om än knappt. I september 2009 meddelade Karamanlis att nyval åter skulle hållas. I nyvalet den 4 oktober 2009 vann PASOK med en klar majoritet (160 mandat av 300) vilket innebar regeringsskifte och George Papandreou tillträdde som ny regeringschef, tillika utrikesminister.