Historia

Det moderna Greklands historia börjar 1821, då befrielsekriget mot turkarna började. Med stöd av stormakterna Frankrike, Ryssland och Storbritannien ledde kampen till att stora delar av landet befriades och 1832 blev den tyske prinsen Otto, Greklands konung. Efter Balkankrigen 1912-13 tillfogades ytterligare territorier till Grekland: Makedonien och delar av Thrakien. Efter första världskriget, enligt fördraget i Sèvres 1920, tvingades Turkiet att till Grekland avstå ett rejält stycke territorium kring det grekdominerade Smyrna i Mindre Asien och ytterligare en del av det europeiska Thrakien.

I Grekland fanns storslagna drömmar om ett återupprättande av grekiskt storvälde och en militäraktion påbörjades 1920. Militäraktionen nådde nästan ända fram till Ankara innan turkarna slog tillbaka och helt drev ut grekerna ur Mindre Asien. Efter denna, enligt grekerna själva, 'den stora katastrofen', reglerade freden i Lausanne 1923 i stort sett dagens grekiska gränser med undantag av Tolvöarna som italienarna tvingades lämna till Grekland efter andra världskriget. Därtill genomfördes en jättelik folkomflyttning där över en miljon greker flyttades från Turkiet till Grekland och närmare 400.000 turkar i motsatt riktning.

Vid andra världskrigets utbrott styrdes Grekland av en diktator, Ioannis Metaxas. Landet angreps av Italien i oktober 1940. Emellertid slog Grekland tillbaka och först sedan den tyska krigsmakten ingripit på våren 1941 kunde landet erövras av axelmakterna. Hösten 1944 drevs ockupationsmakten ut och en grekisk samlingsregering försökte få kontroll över territoriet.  Det blev dock ingen fred för Grekland. Istället utbröt ett förödande inbördeskrig. Med betydande hjälp från USA besegrades först 1949 den kommunist-dominerade delen av krigstidens motståndsrörelse.

1960-talet karakteriserades av politiska motsättningar och sociala oroligheter. Sedan Kung Konstantin II år 1965 konfronterat mot premiärminister Georgos Papandreou, vars Centerunion hade majoritet i parlamentet, förföll det parlamentariska systemet. Kungautnämnda regeringar styrde landet fram till början av 1967. En dryg månad före nyvalen 1967, genomfördes en statskupp av en officersjunta ledd av överste Georgos Papadopoulos. Militärdiktatur infördes som varade till juli 1974. Under denna period förekom en rad förbrytelser mot de mänskliga rättigheterna något som väckte omfattande internationella protester och ledde till en påtaglig isolering av Grekland.

I juli 1974 genomfördes en av Athen-juntan inspirerad statskupp på Cypern mot president Makarios. Denna ledde i sin tur till den turkiska invasionen av Cypern. Den grekiska militärjuntans maktstruktur bröt därmed samman. Konstantinos Karamanlis, grundare av det borgerliga Nea Dimokratia, blev ny regeringschef. År 1981 vann det socialistiska PASOK, under ledning av Andreas Papandreou, makten. Efter anklagelser om omfattande korruption tvingades hans regering att avgå 1989. Efter olika turer vann Nea Dimokratia regeringsmakten 1991, med Konstantinos Mitsotakis som regeringschef.

I valen 1993 återkom Andreas Papandreou som premiärminister. Han blev allvarligt sjuk 1995 och Costas Simitis övertog premiärministerposten. Simitis valdes 1996 även till partiledare för PASOK och fortsatte att regera till valen i mars 2004, då Nea Dimokratia (ND) lyckades återkomma till makten under Konstantinos Karamanlis, brorson till sin tidigare namne.  ND vann även valet i september 2007, om än knappt.