I de brasilianska storstadsområdena är förekomsten av våld och organiserad brottslighet mycket utbredd och cirka 50 000 mord begås i landet per år. Regeringen har genomfört satsningar på att bekämpa våld och brottslighet genom att även stärka social inklusion i fattiga områden.
I Rio de Janeiro har man t.ex. upprättat särskilda ”polisiära fredsenheter” (unidades da polícia pacificadora, UPP) som har trängt undan narkotikagäng som tidigare har dominerat många slumområden, s.k. favelas, och banat vägen för sociala institutioners närvaro i dessa områdena. Våldsamheterna i Rio i november 2010, som fick stort genomslag i internationella medier, hade sin bakgrund i narkotikagängens missnöje över av polisens framsteg med de nya metoderna. Polisen motangrepp mot narkotikagängen, då man lyckades bibehålla och utöka kontrollen i staden, fick stort stöd bland lokalbefolkningen och hyllades i media.
Fattigdomsbekämpningar och förbättrade levnadsvillkor för de sämst ställda i samhället har stått i centrum för President Lulas politik under hans åtta år vid makten. Under Lula har regeringen utvecklat och skapat nya sociala program som har bidragit till att uppåt 20 miljoner personer lyfts ur fattigdom. Det mest kända sociala programmet är familjebidraget bolsa familia som 2010 betalades ut till över 12 miljoner familjer. Bidraget ligger på mellan 20 och 200 BRL (motsvarande 88–200 kr) och är villkorat av att barnen går i skolan och följer det statliga vaccineringsprogrammet.
Under Lulas mandatperiod har dessutom minimilönen höjts markant från en nivå på 180 BRL 2002 till 510 BRL i slutet av 2010, vilket motsvarar en ökning med nästan 300 %. Den 1 januari 2010 höjs minimilönen till 540 BRL.
De sociala transfererings-programmen och ökningen av minimilönen har haft stor betydelse för att förbättra levnadsstandarden för den fattigaste befolkningen i Brasilien. Dessa åtgärder har dessutom bidragit till att stärka den inhemska köpkraften, vilket enligt de flesta bedömare har varit en viktig orsak till att Brasilien klarade sig så bra genom den globala finanskrisen.
De ekonomiska framgångarna och den sociala politiken har även bidragit till att minska den traditionellt stora klyftan mellan fattiga och rika i Brasilien. Enligt offentlig statistik (IGBE) tjänade de rikaste 20 % av befolkningen 24,3 gånger mer än de fattigaste 20 % 2001. Denna relation hade 2009 sjunkit till 17,8 %. Medelklassen har ökat och utgör nu för första gången mer än hälften av befolkningen.
Trots dessa förbättringar fortsätter Brasilien att vara ett av världens mest ojämlika länder. Enligt UNDP:s ojämlikhetsindex tappar Brasilien 27 % och förlorar 15 placeringar i rankingen om man räknar in landets inkomstklyftor. Brasilien hamnade 2010 på delad tredje plats tillsammans med Ecuador (och efter Sydafrika och Thailand) på en lista över världens mest ojämlika länder baserat på landets gini-koefficient.