Problem återfinns dock i strukturen på arbetsmarknaden där det finns en marknad för fast anställda och en annan för visstidsanställda där den senare sektorn dessutom har mycket låg produktivitet. Den starka tillväxten kopplas samman med föga hållbara faktorer såsom hög konsumtion och en expansiv byggsektor. Det låga ränteläget, arbetskraftsinvandringen och inflödet av bidrag från EU-budgeten är andra förklaringsfaktorer. Den låga produktiviteten och i kombination med ett högt inflationsläge utgör emellertid den spanska ekonomins svaga punkter och leder till en sjunkande konkurrenskraft. På kort sikt har den sjunkande konkurrenskraften bl.a. lett till löpande underskott i handels- och bytesbalans vilket undergräver förutsättningarna för den långsiktiga tillväxten. Tack vare medlemskapet i eurozonen leder dock inte underskottet till valutakursinstabilitet. Det är trots det tecken på att den spanska ekonomin är i obalans. Drygt två tredjedelar av handelsutbytet sker inom EU. Största handelspartners är Frankrike, Tyskland, Italien och Storbritannien. Spanien svarar tillsammans med USA för merparten av utländska investeringar i Latinamerika.