Den största utmaningen för en spansk premiärminister är att hantera spänningen mellan nation och region. Särskilt regionerna Katalonien och Baskien ställer krav på ytterligare självbestämmande, vilket är politiskt känsligt i förhållande till det kastilianska Spanien liksom landets mindre utvecklade områden. Regeringen genomför också ett ambitiöst reformprogram på det sociala området, som stundtals utmanar traditionella värderingar. Några aktuella inrikespolitiska frågor är införandet av samkönade äktenskap, åtgärder för ökad jämställdhet, minskande av det katolska inflytandet i skolundervisningen, ökat utvecklingsbistånd samt hur invandringstrycket från Latinamerika och Afrika ska hanteras.
Spaniens ekonomiska situation är för närvarande mycket god - landet gör anspråk på att numera vara världens åttonde största ekonomi - med den högsta tillväxten inom EU (3,4 procent) och en, i ett spanskt perspektiv, låg arbetslöshet (8,7 procent jämfört med hela 22 procent år 1993). Problem återfinns dock i strukturen på arbetsmarknaden där det finns en marknad för fast anställda och en annan för visstidsanställda där den senare sektorn dessutom har mycket låg produktivitet. Den starka tillväxten kopplas samman med föga hållbara faktorer såsom hög konsumtion och en expansiv byggsektor. Det låga ränteläget, arbetskraftsinvandringen och inflödet av bidrag från EU-budgeten är andra förklaringsfaktorer. Den låga produktiviteten och i kombination med ett högt inflationsläge utgör emellertid den spanska ekonomins svaga punkter och leder till en sjunkande konkurrenskraft. På kort sikt har den sjunkande konkurrenskraften bl.a. lett till löpande underskott i handels- och bytesbalans vilket undergräver förutsättningarna för den långsiktiga tillväxten. Tack vare medlemskapet i eurozonen leder dock inte underskottet till valutakursinstabilitet. Det är trots det tecken på att den spanska ekonomin är i obalans. Drygt två tredjedelar av handelsutbytet sker inom EU. Största handelspartners är Frankrike, Tyskland, Italien och Storbritannien. Spanien svarar tillsammans med USA för merparten av utländska investeringar i Latinamerika.
I en terroristattack i mars 2004 dödades 191 personer och skadades nära 1 600. Utredningen av brottet pågår fortfarande, men avsikten är att rättegången mot de misstänkta ska kunna inledas i början av 2007. Attentaten var ett verk av den internationella terrorismen med förgreningar också i Frankrike, Belgien och Italien, utformad för att utföra urskillningslösa attentat och rekrytera anhängare för insatser i konfliktområden som Irak.
I Spanien finns också den baskiska terroristorganisationen ETA (Euskadi Ta Askatasuna, Baskien och frihet på baskiska) som 1978 inledde väpnad kamp för ett självständigt Baskien. Sedan dess har 817 personer mist sina liv i olika terrorattentat och över 7 000 personer skadats. Genom framgångsrikt samarbete mellan spansk och fransk polis har organisationen försvagats kraftigt. På nära tre år har inget attentat med dödligt utgång genomförts, men väl mindre attentat med materiella skador liksom utpressning av baskiska företagare. ETA har dock förklarat permanent eldupphör från den 24 mars 2006 och regeringen har för avsikt att inleda en politisk process angående Baskiens självstyre under förutsättningen att ETA demobiliserar.
Utrikes- och säkerhetspolitikSom en allt större deltagare i multinationella krishanteringsoperationer lägger Spanien vikt både vid sina band till USA och den transatlantiska länken, å den ena sidan, och vid det europeiska militära kapacitetsuppbyggandet och krishanteringsförmågan, å den andra. EU:s säkerhetspolitiska verksamhet bör enligt spanskt synsätt utgöra ett komplement – inte konkurrent – till NATO och inte innebära en dubblering av alliansens strukturer. Utvecklingen i Latinamerika och i Medelhavsområdet, inklusive Nordafrika (där Spanien har två enklaver, städerna Ceuta och Melilla) följs uppmärksamt i Madrid. Medlemskapet i FN (sedan 1955) och multilateralism utgör hörnstenar i spansk utrikespolitik. Sveriges och Spaniens deltagande såväl i Natos Partnerskap för Fred (PFF) som i EU:s krishanteringsförmåga inom den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP eller på spanska PESD) har bidragit till att öka insynen och intresset för att även bilateralt utvidga samarbetet på försvarsområdet. Sverige och Spanien har, tillsammans med ytterligare fyra större försvarsmaterielproducerande länder (sexnationsgruppen), slutit ett avtal som syftar till att främja omstruktureringen och effektiviseringen av den europeiska försvarsmaterielindustrin.
Aktuella EU-politiska frågorSpanien höll i februari 2005 som första land folkomröstning om EU:s konstitutionella fördrag, vilken antogs med bred majoritet. Spanien är en ivrig tillskyndare av fördjupat EU-samarbete på många områden och det konstitutionella fördraget ses som ett viktigt steg. Lissabonprocessen har i Spanien en entusiastisk deltagare med fokus på sysselsättnings- och tillväxtfrågorna. Utvidgningen av EU liksom Barcelonaprocessen(samarbetet mellan EU och länderna runt Medelhavet) är andra spanska profilfrågor.