EU-trojkan anlände i Zimbabwe strax efter EU-Sydafrika toppmötet i Kapstaden i september, där Fredrik Reinfeldt och president Jacob Zuma gemensamt uppmanade parterna i Zimbabwe att fortsätta reformagendan för maktdelningsavtalet ”Global Political Agreement” (GPA). Delegationen träffade avtalets tre huvudmän: Robert Mugabe, Morgan Tsvangirai and Arthur Mutambara. Delegationen mötte även andra ministrar inom samlingsregeringen samt representanter från civilsamhället.

Syftet med besöket var att påskynda normaliseringen av de diplomatiska relationerna mellan EU och Zimbabwe samt att uppmana till ytterligare demokratiska reformer. Delegationen underströk behovet för Zimbabwes samlingsregering av att fullfölja genomförandet av GPA, för att EU till fullo ska kunna återuppta sitt utvecklingssamarbete med Zimbabwe.

“Vi hör fortfarande många rapporter om brott mot de mänskliga rättigheterna. Det är oacceptabelt. Vi vill se mer av reella förändringar på marken.”, sade Gunilla Carlsson i ett uttalande under besöket.

EU införde restriktiva åtgärder mot Zimbabwes regering 2002 efter att president Mugabe nekade en EU-delegation tillåtelse att övervaka presidentvalet, som vanns av veteranledaren. De restriktiva åtgärderna består av reseförbud och frysning av ekonomiska tillgångar, och är riktade mot Mugabe samt 202 individer i hans inre krets samt ledande företrädare inom partiet ZANU-PF. Även 40 företag finns med på listan. EU har varken infört några sanktioner mot Zimbabwe som land eller infört någon form utav ekonomiska sanktioner, vid sidan av ett vapenembargo.

 “Europeiska Unionen har aldrig sluta hjälpa Zimbabwe. Faktum är att mellan 2002 och 2009 spenderades cirka 600 miljoner euro på humanitärt stöd och vi övergår nu till mer ’strukturellt bistånd’, som vi kallar övergångsbistånd med fokus på bland annat utbildning. Under 2009 investerade vi 90 miljoner euro i Zimbabwe.” sade EUs biståndskommissionär Karel de Gucht.

EU-trojkan var nöjda med besöket och mötena i Zimbabwe med bland annat undertecknarna av GPA-avtalet, men vidhåller att mer krävs innan relationerna mellan EU och Zimbabwe kan normaliseras fullt ut.

“Lobbying är ovidkommande vad gäller borttagandet av de restriktiva åtgärderna. Det som krävs är att de politiska partierna i Zimbabwe åstadkommer substantiella framsteg”, betonade biståndsminister Carlsson.

Text: Christina Weibull och Jenny Wright