Vår tids största utmaning och det högst prioriterade området under Sveriges ordförandeskap i EU. Med dessa ord markerade ambassadör Ruth Jacoby i sitt inledningsanförande vikten av arbetet med klimatfrågan. För det råder inte längre något tvivel; de globala temperaturökningarna beror på utsläpp skapade av människan, och tiden att genomföra den nödvändiga omställningen till en klimatneutral livsstil blir alltmer knapp.

Cop15 viktigt steg
Synen på vilka resultat som kan åstadkommas i Köpenhamn diskuterades av en panel bestående av deltagare med olika perspektiv och infallsvinklar på klimatfrågan. Lars-Erik Liljelund, representant för den svenska regeringen, motsatte sig de negativa tongångar som under hösten märkts i debatten.
– Som jag ser det är glaset inte halvtomt utan snarare halvfullt. Något formellt avtal om minskade utsläpp av växthusgaser tror jag visserligen inte att vi kommer få se under Cop15. Jag är däremot övertygad om att vi kan komma ytterligare en bit på vägen i förhandlingarna, få länderna att närma sig varandra än mer. Därefter, under våren 2010, kan vi förhoppningsvis nå fram till en bindande överenskommelse.

Finansiering en knäckfråga
Panelens deltagare var eniga om betydelsen av att nu gå från tanke till handling i klimatarbetet. Här är finansieringen den springande punkten. Särskilt gäller detta frågan om vem som ska betala för omställningen i världens fattigare länder – en kostnad som år 2020 uppskattats nå 100 miljarder Euro per år. Karl Falkenberg, generaldirektör vid EU-kommissionen, menade att pengarna måste komma från tre håll.
– Mellan 20 och 40 procent av kostnaderna ska bäras av länderna själva, vinster från handel med utsläppsrätter ska stå för 40 procent. Återstående summa, mellan 20 och 40 procent av kostnaden för klimatåtgärderna, måste betalas av världens rika länder.

USA och EU nyckelspelare
Paneldeltagarnas uppfattningar om USA:s respektive EU:s betydelse för fortsatta framsteg i arbetet för en global klimatöverenskommelse gick isär. Karl Falkenberg menade att en överenskommelse måste vara så bred som möjligt och inkludera även USA, vilket ifrågasattes av Ernst Ulrich von Weizsäcker, företrädare för United Nations Environment Programme (UNEP).
– USA är elefanten i rummet. Vi kan inte låta dyrbar tid gå förlorad i väntan på att de ska ansluta sig till en uppgörelse. Genom en ”Coalition of the Willing”, där EU tillsammans med andra länder tar täten i arbetet för en hållbar utveckling, stärker vi våra positioner inför en framtid där koldioxidneutrala ekonomier är lika självklara som nödvändiga.
Också WWF:s representant, Regine Günther, var inne på samma linje som von Weizsäcker.
– De stora utsläppsminskningar som måste till är en stor utmaning, men fullt möjliga att genomföra i rika länder som Tyskland. Men ju senare vi börjar, desto dyrare blir omställningen. Är vi däremot tidigt ute kommer detta medföra stora konkurrensfördelar på den globala marknaden.

Följande personer deltog i seminariet:

Välkomstord:
Matthias Petschke, chef för EU-kommissionens representation i Tyskland

Inledningsanföranden:
Ruth Jacoby, Sveriges ambassadör i Tyskland
Karl Falkenberg, generaldirektör, Miljö, EU-kommissionen i Bryssel

Panel:
Karl Falkenberg, generaldirektör, Generaldirektorat Miljö, EU-kommissionen i Bryssel
Regine Günther, ansvarig för klimatpolitik och energi vid WWF i Tyskland 
Lars-Erik Liljelund, generaldirektör i Statsrådsberedningen med ansvar för klimatfrågor
Karsten Sach, chef för avdelningen för internationellt samarbete vid det tyska ministeriet för miljö, naturskydd och reaktorsäkerhet
Ernst Ulrich von Weizsäcker, delordförande vid International Panel for Sustainable Resource Management inom ramen för United Nations Environment Programme (UNEP)

Moderator:
Markus Wacket, Reuters

Läs mer på Spiegel.de: